En anonym kollega - vars identitet enligt egen utsago absolut inte får röjas - ondgjorde sig idag över beslutet att upphöra utgivningen av Ture Sventon-böcker. Utgivningsstoppet kommer sig av att det numera mindre gångbara ordet "neger" förekommer på flera ställen i boken "Ture Sventon i Paris". Denna foglighet till pk-lobbyn var alltså föremålet för den anonyme källans upprördhet. I boken, som utkom 1953, klär Ture Sventons assistent Omar ut sig till ”negern Jean" och målar ansiktet med svart skokräm. Karaktären beskrivs enligt följande:”Jean var en neger med glänsande svart ansikte. En ganska stor neger i vitt sommarlivré (...)
Jean var tvungen att hålla sig vid bilen, för det väcker lätt onödiga misstankar, om man upptäcker en neger som står och undersöker avloppsledningarna i en fastighet.”
Man förstår ju att förlaget kan ha haft vissa betänkligheter kring ovanstående citat (även om bilden av en skokrämsinsmetad arab iklädd vitt livré - hur icke-rumsrent det än är -faktiskt låter oerhört roligt). Men samtidigt som ordet neger inte funkar sådär jättebra idag, så var det ett vedertaget uttryck när det begav sig. På så sätt öppnar detta censurprejudikat upp för en smärre masskövling av barnböcker publicerade före 1965. Det går liksom inte att undvika att fundera kring vilka konsekvenser det skulle få om det barnlitterära kulturarvet tvingades ge vika för dagens normer:
Pippi Långstrump skröt som bekant med att hon hade en far som stoltserade med epitetet "negerkung". Hur detta kunnat överleva flera utgåvor i modern tid är en gåta, men gissningsvis kände förlaget att "min pappa är en afro-amerikansk monark" helt enkelt lät lite stelt.
På tal om Pippi, så skulle jag även vilja hävda att hästen "Lilla gubben" ligger väldigt illa till. Inte nog med att hästkraken uppenbarligen är en genetiskt defekt avkomma till en dalmatinerhund och en åsna - han tvingas dessutom dras med det högst nedsättande namnet "lilla gubben". Hade Tommy kallat Annika för lilla gumman, hade han för längesedan varit omcensurerad till en manhaftig shemale vid namn Tammy.Barnsångerna är för övrigt ett kapitel för sig, där visan "Herr Krokodil" måste kvalificera sig in på hall of fame av censurbenägna låtar. Sången handlar om en krokodilfamilj bosatta i "Nigger-landet" som till följd av att de gäspat käkarna ur led, tvingas söka vård hos "nigger-doktor Pillerman" (jag vet inte hur ni andra resonerar, men personligen känner jag att titeln "leg nigger-doktor" inte direkt borde falla i god jord hos Socialstyrelsen). Bamse - som regelbundet stärker sig med en honung som uppenbarligen innehåller duktiga mängder anabola och uppåttjack - är en levande propagandamaskin för drogliberalism. Och Trollmor måste ju ha brutit mot alla tänkbara punkter i barnkonventionen när hon i ett sado-masochistiskt ryck brutalt knöt samman sina 11 små trollbarn i svansarna.
Som synes kan det bli en och annan barnbok som riskerar falla offer för denna upprensning i litteraturen. Den som i framtiden vill kunna erbjuda sina kottar någon annan kulturell stimulans än ett gäng färgglada rymd-bäbisar som tycks befinna sig i en permanent LSD-dimma, gör därför klokt i att plasta in alla gamla böcker och sånghäften. Snart ryker best of Astrid Lindgren-samlingarna och Bamse all världens väg och istället för Idas sommarvisa och Herr Krokodil, blir det "Bananer i pyjamas" på repeat. Ur led är tiden.
I så fall skulle man bli tvungen att dumpa samtliga Katitziböcker också om rätt ska vara rätt eftersom romerna konsekvent omnämns som "tattare" eller "zigenare"... Nu var det i och för sig kanske 12 år sen jag sist läste någon av dessa böcker, men jag vill minnas att i någon av dem så ber Katitzi sin vuxenkompis vars namn jag inte heller minns att kleta in sig med skokräm för att föreställa hennes morbror(?). Just klabbandet med skokräm i syfte att likna någon av en mörkare etnisk grupp verkar vara utbrett i barnböcker som släpptes på 60-talet och tidigare.
SvaraRadera