fredag 9 juli 2010

Almenyttan

Vi befinner oss i slutet av den högsommartropiska första julivecka som i dagligt politikertal kallas Almedalsveckan. Under en vecka förvandlas den lilla parken Almedalen till politikens epicentrum när politiker, politruker, journalister och löst folk vallfärdar till Visby för att praktisera speeddejtande och proffsmingleri på högsta nivå.

Med nära 1400 seminarier och mingel slår årets Almedalsvecka rekord. Kvantiteterna har på några år nått remarkabla magnituder och ingen behöver gå sysslolös längs Visbys kullerstensgator. Bland alla dessa seminarier återfinns en okänd mängd icke-teman med metadiskussioner och prata-om:ande i stil med "Har Almedalsveckan förlorat sitt syfte?" och "Almedalen 2.0 - vad är nästa steg?". Ja, ni hajar.

Gårdagens Almedalsspecial av "Debatt" sällar sig till denna skara. Ledda av den comebackade Janne Josefsson skulle ett gäng politiker, samhällsdebattörer och en och annan vanlig dödlig debattera "fenomenet Almedalsveckan". Argumentationen fungerade stundtals som en jantejuridisk översiktskurs.

En kvinna, som i klassiskt offermanér endast bevärdigades med epitetet "ensamstående mamma" men som senare visade sig vara gotländsk lokalpolitiker, hävdade bestämt att Almedalsveckan är ett djupt orättvist och förkastligt fenomen. Att åka till Visby är "svindyrt", boende ännu dyrare och dessutom är det orättvist att somliga arrangerar privata fester för sina vänner och bekanta som inte gemene man får vara med på, ansåg hon och slog därmed ett slag för den gamla dagisparollen "har man bjudit en får man bjuda alla".

Gudrun Pyroteknikern Schyman var inte sen att haka på anti-Almedaleriet och valde att utgjuta sig över "all denna sprit" som flödar under Almedalsveckan. Under mingel efter mingel rinner det ena rosévinsfyllda plastglaset efter det andra ner, vilket naturligvis är skandalöst med tanke på alla alkoholister som på så sätt utsätts för frestelser vart de än vänder sig.

Sist men inte minst avslutade en tredje debattör med att det egentligen är förbannat orättvist att Almedalsveckan ska hållas just i Visby. Orättvist mot resten av Sverige och orättvist för att det är svårt att ta sig till Gotland, som ju råkar vara en ö = det går inte att åka dit på SL-kortet.

Almedalsveckan bör således skrotas för att:

1) Hela Sveriges befolkning kan inte ta sig till Visby samtidigt
2) Det finns folk som är alkoholister som genom det idoga almedalska rosédrickandet kan tänkas känna sig utsatta och som därför blir diskriminerade. Alla kan inte dricka vin, därför bör ingen dricka vin
3) Bor man i Piteå eller kanske i Dalarna ligger Gotland ganska långt bort

För att tala i såsseologisk klartext: om inte alla får vara med, ska ingen med.

Men om man ska tänka i lite utilitaristiska termer, kan det ändå tänkas att Almedalsveckan är till nytta och glädje för hela befolkningen. Våra stackars arma politiker jagas med blåslampa 51 veckor om året, tragglar sig igenom trista och illa skrivna dokument, tvingas lyssna på verklighetens rättshaverister och låtsas att de bryr sig, samt dagligen utsätta varandra för mer eller mindre milda former av vuxenmobbning.

En vecka om året får de åka på sommarkollo i exhibitionismens högborg och leka av sig, likt välfriserade kungspudlar ställa ut sig för allmän och inbördes beundran, pimpla vin, gratisäta och dunka varandra i ryggen - allt i ljuset från den törstande mediakåren i sommartorkans zenit.

Det går med andra ord att hävda att Almedalsveckan ger oss gladare och beskedligare politiker som fattar bättre och roligare beslut för var och envar. Stinna av rosé och euforiska av all uppmärksamhet värdig en hollywoodstjärna, kommer de tillbaka till riksdagsstolarna och fullmäktigesalarna lyckligare och ystrare än någonsin - redo att göra världen lite bättre. Och vad är väl viktigare än att vi alla får ta del av kakan?