Att vara politiker innebär ofta ett idogt kryssande på ett minfält av potentiella skandaler. Likt höggravida elefanter på lövtunna äggskal måste statsmän och politruker trippa på tå för att till varje pris undvika obehagliga politiska inkorrektheter som kan ge upphov till eventuella mediestormar eller än värre - kränkning. Följaktligen har svensk politik kommit att präglas av ett tvångsmässigt utövande av slingrandets och tvetydigheternas ädla konst, där den som ger det luddigaste icke-svaret vinner.
Konsekvensen av detta retoriska kringelkrokande är ett stundals sövande och aningen skitnödigt politiskt debattklimat, där väljarna blir allt mer förvirrade över vad politikerna egentligen vill. Därför är det en befrielse att kunna konstatera att det faktiskt finns politiska partier som vågar säga som det är - utan krumbukter. "Raggarpartiet" sällar sig till denna sällsynta skara.
Raggarpartiet är en politisk rörelse som riktar sig mot "den vanliga människan" och som har en kraftig sänkning av bensinpriset som sin huvudfråga. Raggaragendan består vidare av en vilja att konsekvent rensa bort "alla betongaschlen som bara förstör för oss raggare" (man får förmoda att det är härifrån sosselandstingsrådet Ilija Batljan hämtat inspiration till sin anti-byråkratikampanj) samt den fasta övertygelsen att miljöförstöringen ska bekämpas där det verkligen skitas ner - det vill säga i Indien och Kina.
Att säga som det är kräver både klarsynthet och politiskt mod; och ära den som äras bör - Raggarpartiet besitter i sanningens namn båda dessa attribut. Begrunda bara dessa rader som är saxade från partiets genuspolitiska program:
Man kan inte annat än att hysa ett mått av respekt inför denna bryska uppriktighet. Hur många partier skulle med sådan total oräddhet våga ta upp kampen mot den svenska radikalfeminismens moder - Gudrun Schyman - såsom Raggarpartiet gör? Inte ens Riksdagens nytillträdda bruna falang skulle våga brösta upp sig på detta sätt, om ni frågar mig.
Nog skulle politiken bli både rakare och mer underhållande med lite raggare i Riksdagen. I höstens riksdagsval fick partiet emellertid nöja sig med blygsamma tre röster och var därmed tvungna att erkänna sig slagna av både Ödlepartiet, Manligt Initiativ, Jesus och Älgen Hälge. Men med lite listig PR och ihärdigt kampanjande vid din lokala korvmojj, hägrar 4 procentsspärren i horisonten. Sveriges alla Cadillacägare väntar med spänning...
Konsekvensen av detta retoriska kringelkrokande är ett stundals sövande och aningen skitnödigt politiskt debattklimat, där väljarna blir allt mer förvirrade över vad politikerna egentligen vill. Därför är det en befrielse att kunna konstatera att det faktiskt finns politiska partier som vågar säga som det är - utan krumbukter. "Raggarpartiet" sällar sig till denna sällsynta skara.
Raggarpartiet är en politisk rörelse som riktar sig mot "den vanliga människan" och som har en kraftig sänkning av bensinpriset som sin huvudfråga. Raggaragendan består vidare av en vilja att konsekvent rensa bort "alla betongaschlen som bara förstör för oss raggare" (man får förmoda att det är härifrån sosselandstingsrådet Ilija Batljan hämtat inspiration till sin anti-byråkratikampanj) samt den fasta övertygelsen att miljöförstöringen ska bekämpas där det verkligen skitas ner - det vill säga i Indien och Kina.
Att säga som det är kräver både klarsynthet och politiskt mod; och ära den som äras bör - Raggarpartiet besitter i sanningens namn båda dessa attribut. Begrunda bara dessa rader som är saxade från partiets genuspolitiska program:
Sluta upp med allt vad genusarbete heter. Vi är olika, en del har penis och andra har en vagina. Så är det bara! Vi kan ge lika lön utan att sätta dockor i 4 åringars händer och skrika LEK! Tjejer mekar lika bra som killar men det är bara tjejer som kan ge oss dom barn som världen behöver. Och tjejer är snyggare än killar.
Man kan inte annat än att hysa ett mått av respekt inför denna bryska uppriktighet. Hur många partier skulle med sådan total oräddhet våga ta upp kampen mot den svenska radikalfeminismens moder - Gudrun Schyman - såsom Raggarpartiet gör? Inte ens Riksdagens nytillträdda bruna falang skulle våga brösta upp sig på detta sätt, om ni frågar mig.
Nog skulle politiken bli både rakare och mer underhållande med lite raggare i Riksdagen. I höstens riksdagsval fick partiet emellertid nöja sig med blygsamma tre röster och var därmed tvungna att erkänna sig slagna av både Ödlepartiet, Manligt Initiativ, Jesus och Älgen Hälge. Men med lite listig PR och ihärdigt kampanjande vid din lokala korvmojj, hägrar 4 procentsspärren i horisonten. Sveriges alla Cadillacägare väntar med spänning...
