I dagar som dessa, då Såsserian jagar efter såväl politik som partiledare med blåslampa, kan både det ena och det andra hända. Till exempel att Veronica Palm helt plötsligt seglat upp som den hetaste efterträdaren till Måna. Avsaknaden av både betong-sossig gubbighet, sittfläsk och grådassig Nudersk karisma har fått många att höja på ögonbrynen vid omnämnandet av Palm. Men jag vill hävda att det i själva verket är ett högst tippat val av kandidat.
Veronica Palm är enligt egen utsago ingen tråk-sosse, men enligt somliga en riktig vänster-sosse. Själv skulle jag vilja utnämna Palmskan till ett fullfjädrat praktexemplar av dagens median-sosse. I en intervju i SvD nyligen fick man veta att Veronica tycker det mesta regeringen gör är orättvist och skit, men erkänner samtidigt att väljarna uppenbarligen föredrar skitpolitiken framför såssepolitiken; att hon inte tycker att skatter är ett självändamål, men vill ändå - av princip - återinföra världens i särklass mest samhällsekonomiskt olönsamma skatt -förmögenhetsskatten, samt att hon medger att köp av hushållsnära tjänster underlättar hennes vardag, men inte anser att dessa ska vara statligt subventionerade så att även folk med icke-riksdagslön har råd att köpa dem.
På detta sätt utgör Veronica Palm på alla sätt sinnebilden av the average kontemporära såsse. Denna svensson-såsse karaktäriseras av total politisk och ideologisk förvirring. Hon/han anser att Alliansen för en förödande skattesänkarpolitik, men vill både ha kvar jobbskatteavdrag och sänka skatten för pensionärer. Vederbörande är också med fördel emot det som man egentligen är för (för exempel, se Stockholms-såssarnas butlerförslag kontra RUT-avdraget) alternativt för det som man för 3 veckor sedan var emot (se Afghanistanfrågan). Den minsta gemensamma nämnaren är dock det osvikliga motståndet mot allt som kan tänkas vara orättvist eller eventuellt föremål för en DO-utredning, samt ett allmänt missnöje mot det mesta.
Under de senaste årens post-Persson era har Socialdemokraterna inte krävt mer av sina politiska företrädare än att de kan uttala orden "jobb" och "förnyelse" och upprepa dessa i oändlighet. Nu kan man konstatera att även "ser ung nog ut att lura väljarna att tro att vi har förnyat oss" kan läggas till på arbetsbeskrivningen. Veronica Palm kan därför inte vara annat än den perfekta hövdingen för bevarandet av den nutida sossigheten, med siktet inställt på nya bottennapp i 20 procentstrakten. If it ain't broke, don't fix it, liksom...
