Dagens Metro bjuder på en journalistisk nivå utöver det vanliga. På finanssidorna kan den morgonsege resenären läsa om hur "finanskrisen slår hårt mot tonårsekonomin". Man upplyser läsaren om det faktum att samtidigt som konsumtionen blivit dyrare, har våra stackars pubbisar fått "flera hundra kronor" mindre att spendera i månaden jämfört med för två år sedan. I högerspalten finns även en liten informativ enkät där fyra 17-åringar intygar att näe det är svårt nu, vi har bara 1050 spänn i månaden och det är naturligtvis kämpigt- "just nu e är jag pank".
Arma tonårskids! Inte nog med att de är missförstådda av hela världen, alla vuxna och framför allt systemet - nu tvingas de lida för att det så snålt tilltagna studiebidraget reducerar konsumtionsutrymmet för de livsessentiella varorna cigg, tuggummi, cheap monday-jeans och fun light. Snudd på social utslagning!
Nova, Robin, Kevin och Cassandra, som om ca 3 år troligtvis befinner sig i den ljuva studentfattigdomens begynnelse (är det någon som vädrar ett uns av sadism?) då de lär vara smått euforiska de månader som de har mer än 1000 spänn att bränna på idel latte och hubbabubba, är knappast föremålet för klander här. Däremot undrar man lite över den redaktionella kompetensen hos Metro. "Tonårsekonomin" är ungefär lika mycket icke-ekonomi som spädbarnsekonomin eller Anna Anka-ekonomin. Men någon på tidningen tyckte uppenbarligen att fenomenet personer med försörjande förmyndare vars finanser är svårt lidande, var ett problem av allmänintressant art.
Nästan så att man saknar Pravdas 180gradersvinklade sensationsartiklar - där har åtminstone föremålet för raljerandet ett litet uns av relevans. Att Sverige är världens mest journalisttäta land blir stundtals väldigt påtagligt.
