Nu så här i hög-hösttider dimper det ner lite olika typer av årsavgifter och räkningar från diverse instanser, som gör tillvaron ännu lite sexigare än vad det grå vädret kan förmå. Idag kom ett kuvert med den av många intensivt fruktade Radiotjänsts logga på. Tv-licensräkningen - 1038 spänn som jag inte helt utan själslig sveda hostar upp två gånger om året.
Det hade varit lätt att slippa denna parasit som äter ett smärre hål i min offentligfinansierade plånbok. Anmäler man inte Tv-innehav kommer heller ingen räkning och de där gubbarna med avancerad ghostbustersaktig Tv-detektorutrustning är väl numera en utrotad yrkesgrupp. Men eftersom jag är lite dum (men söt, tack och lov) och gärna undviker att freeloada på samhället, erkänner jag troget existensen av min dumburk. Skönt då att Radiotjänst på inbetalningskortet bistår med en specifikation i versaler om att slantarna inte går till spillo. "Du som betalar tv-licens får SVT, SR och UR som är helt fria från politiska och kommersiella intressen". Great!
Som politruk i borgerlighetens tjänst, hade det definitivt varit att göra min karriär (och mina kollegor) en billig tjänst om jag årligen genom mina dryga 2 lax bidrog till en politiskt oberoende public service. Uppdrag Vinkling och andra samhällsprogram hade då kunnat ägna sig åt förutsättningslös, men kritisk granskning av olika företeelser och Janne J. hade aldrig fått bokhyllan full av stora journalistprisetstatyetter. Synd bara att jag har den lilla gnagande känslan av att jag inte riktigt får valuta för pengarna.
Timbros mediechef Roland Poiret Martinsson bloggar idag på Newsmill om fenomenet vinklad tv. Han tar som exempel den dokumentär som visades på SVT i söndags, som beskriver Obamas väg till presidentposten - inte alldeles utan att glorifiera densamme. Dokumentären är som av en händelse producerad och regisserad av tre aktiva Obama-anhängare och har, enligt Timbro-Rolle, ett uppenbart propaganda-syfte. Att SVT skulle göra en liknande dokumentär om säg, Reinfeldts väg till makten genom att odla myten om killen från förorten som kämpade sig upp till toppen, känns på något sätt aningen fjärran.
Två moderata riksdagsmän la nyligen en motion som berör samma tema, där de föreslog tillsättandet av en utredning för att granska SVT och på så sätt garantera dess politiska oberoende. SVT:s vd Eva Hamilton vädrade - kanske inte alldeles obefogat - lätt unken Berlusconisk morgonluft, men faktum är att förslaget har en viss relevans. Det finns ett uppenbart vakum kring vem som granskar media, ändå har både tv, radio och tidningar bevisligen en starkt opinionsbildande kraft. Skillnaden är bara att när man pröjsar sin DN- eller SvD-prenumeration vet man att man betalar för en tidning med liberalt inriktade ledarsidor. SVT och SR, däremot, gör anspråk på ett politiskt oberoende som dessutom delvis ska legitimera de licenspengar man avkräver de som nyttjar tjänsterna. Utkrävandet av en garant (även om en sådan granskning kan bli svår att utföra) för att man som konsument får vad man betalar för, verkar därför inte alldeles orimligt.
Som vanligt mycket snack men lite hockey. Det lär inte licens-skolkas i år heller, även om att betala tv-avgiften känns lika hett som Kristina Lugns stödstrumpor. Jag slipper i alla fall oroa mig för att Pravda ska hitta några snaskiga lik i min principfasta präkto-garderob om den dagen skulle komma...
