DN:s insändarsidor - moralens väktares och rättshaveristernas högborg - kan spica upp vilken sketen gråkall måndagsmorgon som helst. Idag återfanns en replik på tidigare insändare som berörde temat huruvida det är dags att börja dua kungligheter. Replikanten, som inte sparade på kraftuttrycken, förfasades över denna odygdiga ståndpunkt och frågade sig hur någon kunde "sjunka så djupt i respektlöshet" till att få för sig att säga du till våra högt ärade majestäter.
Jag kan inte annat än att hålla med. Hela monarkin bygger ju på premissen att vår gode knug med fru och avkomma innehar ett något högre värde än vi undersåtar, och i konsekvensens namn borde vi såklart tilltala dem därefter. Jag tar mig själv, i egenskap av typisk pöbelsrepresentant, som ett exempel. På Calle-G:s konto ramlar det årligen in ett antal millar i form av det s k apanaget. Han gör sig förtjänt av dessa små försynta slantar bl a genom att i sitt anletes svett klippa sidenband och hänga medaljer kring halsen på högpresterande folk. Med de 109,5 miljoner om året som apanaget består av (2008), kan man som en parentes konstatera att bandklipperi är en högst lukrativ bransch. Själv drar jag, liksom de flesta i landet, in en hyfsad inkomst på de 40-50 timmarna jag jobbar i veckan. Eftersom det inte finns något anslag avsatt åt mig i årsbudgeten, lär jag också få fortsätta knega i ca 40 år till. När Maddis eller Vickan har namnsdag är det militäruppställning på slottsbacken, sl-bussarna blir försedda med flaggor och de får blommor av småkids som de aldrig träffat förut. Själv tror jag bara mormor minns vilken dag jag har namnsdag. Och jag har - trots att jag såklart hoppas - lite svårt att se min far ringa statsministern och tigga skatteslantar den dagen jag gifter mig.
Med detta i åtanke känns blotta tanken på att kalla våra blåblodiga för du, fullkomligt främmande. "Du" syftar till att det är en människa man tilltalar. Liksom "Ni". "Kronprinsessan" eller "Kungen" är substantiv och kan kopplas till något opersonligt - t ex ett upphöjt fenomen. Man undrar ju vart världen är på väg när det finns människor som uppenbarligen på fullt allvar vill besudla kungligheterna med såna horribla titlar som "du". Usch!
Men när det svider som värst efter ännu en bortglömd namnsdag och man grämer sig till sömnlösa nätter över att fan, det blev bröllopsfest på Statt i Skövde den här gången också - kan man ändå söka tröst i det faktum att Bernadotterna faktiskt earned up till att bli de upphöjda väsen de ändå är. De slet på ett sätt som skulle gjort t o m Luther stolt. 4/5-delar av dem lyckades med bedriften att födas och en av dem hade ragg-flytet med sig i Munchen när det begav sig. Respekt.
