Vis av 2006 års förargliga statsrådsfadäser har Freddan denna gång tagit det säkra före det osäkra och tvingat samtliga statsråd att bekänna alla förbrytelser mot lagens och moralens rättesnöre, som kan tänkas skräpa i garderoberna. I millimeterrättvisans högborg Sverige väger naturligtvis brott som involverar ekonomiska fördelar för ogärningsmannen, allra tyngst. En obetald tv-licens kan betyda slutet på karriären. Däremot struntar de flesta högaktningsfullt i otrohet och skilsmässor - sånt lämnar vi åt de stackars jänkarpolitikerna.
Av de vid dagens datum erkända överträdelserna att döma, har vi att göra med ett gäng rätt oskyldiga små ministrar. Men likväl kan inte Pravda låta bli att gotta sig lite i ministrarnas moralkriminella förflutna. "Knark, svartlön och trafikbrott" lyder rubriken till en snaskartikel som finns att läsa på webben idag.
Med "Knark!" åsyftas att integrationsminister Erik Ullenhag erkänt att han rökt lite maja i sin ungdom (jag har hört att knark var jättepoppis bland kidsen på 70-talet, vilket skulle innebära att säkert 90 % av alla 40- och 50-talister inklusive en stor del av dagens politiker knarkat, men vad vet jag?). "Svartlönen" är Uffe K. som under ett halvår år 2001 betalade sin städhjälp svart. Men den verkliga bomben är ändå infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd, som inte bara kört för fort år 1994 (dvs ett år innan Måna åkte dit för att ha bränt över 50 000 i privatinköp på statens kontokort) utan också öppet medger att hon använt snus. Se skräckrubrik nedan:
skärmdump från Aftonbladet.seJa, vad säger man? Vill vi ha statsråd som trampat för mycket på gasen för en dryg byxmyndighetsålder sedan? Toppolitiker som petar in giftfyllda nikotinbakelser under läppen? Eller en socialförsäkringsminister som med en dåres och miljöbrottslings envishet vägrar kompostera?
Det är alltså dessa kvinnor och män som ska härja i maktens korridorer under de kommande fyra åren. Man blir mörkrädd...
