Medan hela politiker-Sverige är strängt upptaget med att oja sig över talmansvalet samt den brinnande frågan om hur deras kanslier ska uppnå en sverigedemokratsfri arbetsmiljö, är den nytillträdda Tory-LibDemregeringen i Storbritannien i full färd med att röja upp i den lidande brittiska ekonomin.
Finanskrisen gjorde att den avgående Labourregeringen efterlämnade ett digert budgetunderskott när Conservatives och Liberal Democrats tog över i maj. Följaktligen har inte den nya Cameronledda regeringen ödslat någon tid med att dra frågan om obekväma saneringsåtgärder i långbänk.
På måndagsmorgonen kungjorde finansminister George Osborne ett beslut om att dra in barnbidraget från de hushåll där någon av parterna tjänar £44 000/år (=ca 484 000 kr) eller mer. Från 2013 får dessa, företrädesvis medelklasspäron, istället betala tillbaka barnbidraget genom en motsvarande ökning via skattsedeln. Åtgärden beräknas spara miljarder enligt Osborne, som motiverar beslutet med att det inte är rättvist att låginkomsttagare ska sponsra bidrag till höginkomstfamiljer.
Förutom att det har ett visst mått av politisk kamikazevarning, är det ett ganska smart drag. Barnbidraget är ett av de få typer av försörjningsstöd som är helt universella och därmed inte baseras på inkomst. I klassamhällets England kan det dessutom vara ganska motiverat att låta bidraget vara förbehållet familjer med mindre marginaler.
Indraget barnbidrag för välbeställda hushåll borde därför vara en klockren fråga för Sossarna 2.0 a k a Moderaterna. Om man bortser från att det säkert skulle uppstå vissa administrativa problem känns förslaget helrätt för Reinfeldt och co. Det är 1) verkligen jättesossigt, 2) helt i enlighet med den moderata anti-bidragslinjen och 3) ger utrymme för en massa roligheter, typ skattesänkningar och rasta-hunden-avdrag = som en gåva från den moderata himlen.
Cameron har länge vurmat för den svenska friskolemodellen. Reinfeldt kan därför med gott samvete apa efter lite bidragspolitik à la Tory. Saltisfruarna lär löpa amok, men va fasen, en marginell minskning av den lokala köpkraften i trakterna omkring Nathalie Schuterman-affären står nog den svenska ekonomin pall för.
