Det gäller alltså den planerade byggnationen av nya bostäder på kvarteret Plankans innergård, som fått ett antal hängivna lokalpatrioter att starta uppror. På sajten upprop.nu kan man bland annat läsa att de 119 planerade lägenheterna både kommer minska solljuset och öka insynen markant. Man behöver väl knappast påtala den förestående tragiken i detta.
119 nya lägenheter skulle visserligen kunna lätta aningen på trycket på den Sovjetlånga bostadskön i Stockholm, men det är givetvis ingenting mot dråpslaget att få sin utsikt mot en betonglagd innergård förstörd. Det planerade bygget skulle dessutom innebära masskövling av de tre träd som står på gården, vilket självfallet skulle vara ett smärre naturhelgerån. Plankanuppropet är på så sätt en högst bokstavlig tolkning av det gamla härliga uttrycket "not in my backyard".
Det kan alltså konstateras att Södermalm - detta stadsbyggnadskonservatismens Mecka - har en befolkning med en stark dragning till den välrenommerade arkitetoniska strömning som kallas Belarusian-ghetto-chic: bruna fyrkantskolosser möter ljuvligt nerklottrad gråbetong med en omnejd av tomma ölbuteljer och kontaminerat grus. Djärvt, edgy och väldigt före sin tid.
Söders invånare har en passion för konserverandet av denna byggnadsstil som går utöver det vanliga. Man värnar om byggnader och områden till absolut sista blodsdroppen. Några smakprov på viktiga k-märkta platser, som varit föremål för bittra strider de senaste åren:
Liljeholmsbrofästet - numera ett sorgligt offer för bostadsbyggandets kulturskövling.
Slussen - en enda stor kärleksförklaring till den kulturhistoriska estetiken
Plankan - tornar upp sig likt en fekalieskimrande, DDR-nostalgisk betonglåda
...och så lite Slussenromantik igen
Låt inte dessa byggnadskonstens ädla underverk falla offer för bostadsförtryckets framfart på Södermalm. Skriv under uppropet du också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar