Man pig

Det råder väl knappast någon tvekan om att det finns få länder som tar sitt deltagande i eurotrashens högtid - Eurovision Song Contest - på så blodigt allvar som svenskarna. Melodifestivalen har på några år gått från ett evenemang där trallande fäbodjäntor, Karlskogas finest och tvålfagra Sven-Bertilz har fått sin claim of fame med 2 minuter i rampljuset, till en maxad masspsykos där mainstreameliten tävlar i det ena mer spektakulära framträdandet efter det andra.

Om man brukar benämna de flesta twistade grejer med att "it can only happen in America", så är fenomenet Melodifestivalen, där varje liten aspekt - från programledarnas insatser till rösträkningens aritmetik - något som bara kan hända i Sverige. Därför borde ingen ha blivit förvånad när en debattartikel dök upp i Aftonbladet häromdan på temat vinnarlåtens könsnormativa text.

När alla 398 delfinaler är över, när det sista rösträkningsöverklagandet fått avslag och när ingen längre orkar diskutera huruvida Linda Bengtzings bröst egentligen är större än förra året, så kan man alltid roa sig med att dekonstruera låttexterna ur ett genusperspektiv. Författarna - Linnea Bruno och Nicklas Udd från Tjejjouren Sundbyberg - går i sin artikel till brysk attack mot Eric Saade med rubriken "Hon kanske inte vill ligga med dig Eric Saade". Detta med anledning av texten till Saades vinnarlåt "Popular" som analyseras enligt följande:

"En tjej vars vilja görs oviktig omtalas. Hon ska erövras, vare sig hon vill eller inte. (...) Textens jag-person bör väl inte ta för givet att alla kommer vilja ligga, hur poppis han än blir? Tjejen i fråga kanske inte är hetero eller ens intresserad av sex. Eller är det, men inte med honom."

Man kan ju inte göra annat än att ge debattörerna en eloge för bedriften att ta icke-diskussionen till så oanat höga höjder. Jag hoppas verkligen att fler schlagerpoeter besinnar ovanstående ord och följer detta djupanalyserande exempel. Känner även att det kanske är dags att ta på genusglasögonen och blicka tillbaka på texterna bland forna festivalvinnare:

"Fångad av en stormvind" (Carola) - här förutsätts det på klassiskt chauvinistvis att det är mannen som är stark som en storm och att kvinnan likt ett passivt objekt ska fångas

"Du är mitt öde, mitt Waterloo" (Abba)- textens jag-person (en kvinna, givetvis) ger upp till förmån för kärleken (som liknas vid Napoleon = en man = seriously hetronormativt). Fetfail ur både ett genus- och regnbågsperspektiv alltså.

"Det är inte lätt när man inte kan inse sina fel. Jag är som en boll i ett flipperspel"(Arvingarna, "Eloise") - Här märks ett tydligt patriarkaliskt härskarmönster, där mannen försöker förleda uppmärksamheten från sina misstag genom referenser till pseudo-sexuella symboler ("boll") och den nedlåtande kvinnometaforen "flipperspel".

Ja, som ni ser tror jag att vi alla har ett och annat att lära. Tänk för bövelen därför till ordentligt nästa gång ni börjar knappa in telefonnumret för att rösta på låt nummer 4. Ett underliggande misogynistiskt budskap kan lura precis var som helst.