Nä okej, jag ändrar mig: det är lite synd om Måna ändå. Onsdagens framträdande med ärkefienden nummer ett måste ha svidit ordentligt. Jag syftar på evenemanget på Centralen häromdan, när Såsse-staben bestämde sig för att det nog vore bäst om Måna fick lite draghjälp från lite mer patriarkaliska krafter. Följaktligen trädde farbror Ingvar och farbror Göran fram på scenen i onsdags för att hålla lilla Måna i handen.
Det har knappt gått fyra år sedan Erik Fichtelius föga smickrande porträtt av Göran P. i dokumentären "Ordförande Persson" visades i SVT. I en sekvens i filmen får tittarna bland annat höra Göran - ex-statsminister tillika PhD i buffelchauvinism - skrockande säga om Mona Sahlin att "tänkandet väl inte är hennes starka sida". På fyra år kan man tänka sig att majoriteten av allmänheten glömt GP:s sågning av Måna. Men för säkerhets skull bestämde sig Göran för att påminna oss alla om denna dräpande kommentar, genom att under onsdagens framträdande säga sig "ta tillbaka" vad han sagt.
Ingen kan vara mer nöjd än Göran Persson över Socialdemokraternas låga opinionssiffror och Mona Sahlins sviktande förtroende. Det här måste vara den ultimata bekräftelsen på det som proffsnarcissisten himself alltid vetat: att hela Såsseapparaturen faller samman utan den store despotens autokratiska styre. Att Göran nu tvingas "rycka in" i valrörelsens akuta skede måste få hans redan våldsfeta ego att svämma över sina breddar.
Det måste alltså ha skavt ordentligt därbak på Måna när hon äntrade scenen med godsägare Persson. Ingen människa med någon promille av självaktning tar frivilligt hjälp av en person som reducerat en till "dum-men-söt"-kategorin och som dessutom har vänligheten att återigen påminna offentligheten om detta.
Så det är inte speciellt svårt att räkna ut att framträdandet med Göran Persson knappast var Månas egen idé. Det är ett sånt uppenbart sätt att återigen underminera av hennes ledarskap på att man nästan undrar om det är en medveten strategi från såsseklicken.
I slutet av "Ordförande Persson" visas en missnöjd - men synnerligen proppmätt - Göran Persson skylla det socialdemokratiska nederlaget på de övriga partikamraternas misslyckanden. Hade han bara fått gehör för sina idéer, hade sossarna haft valvinsten som i en liten ask, menade den modeste Göran och lyckades med detta eliminera allt vad verklighetsförankring heter. Måna, däremot, skulle vid en eventuell valförlust med viss grund kunna hävda samma sak. Sättet som hennes eget parti förhållit sig till hennes ordförandeskap, kan mycket väl vara det som får Måna att ryka från partiledarposten den 19 september.
