Ända sedan han i valrörelsen 2006 kom ut som nybliven moderat, har Wille Crafoord upphållit en viss idolstatus i mina ögon. Med tanke på det lätt fascistoida vänsterobligatorium som tycks råda i kulturbranschen, var det naturligtvis en och annan som förfasade sig över Crafoords övergång to the dark side. Reaktioner som i mångt och mycket illustrerade själva poängen: den förbehållslösa hängivelsen åt gruppspecifika mainstream-åsikter, utan reflektion eller eftertanke.
Folk som inte gör eller tycker det som förväntas av dem är alltid lite intressanta. Oavsett om det gäller en vänsterpartist med backslick, barbourjacka och röda chinos eller som i detta fall - en kulturarbetare som kommit på att han är moderat. Tråkigt nog, tycks dock de flesta ha en stark fäbless för förutsägbara package-deals och sväljer hela vänster/höger-konceptet med hull och hår utan att egentligen fundera över varför.
Somliga tänker efter själva, medan andra låter någon annan göra det åt dem. När Andrés Estéche och Wille Crafoord - upphovsmän till Vänsterpartiets respektive Moderaternas vallåtar -möttes i tv4:s Kvällsöppet, blev denna skiljelinje extra tydlig.
Som en förprogrammerad robot rapade Andrés Estéche ordagrant upp Ung vänsters slogan "överklassen har haft all anledning att fira". Överklassen och moderater, tillade han. Moderater är alltså per automatik överklass, fick vi veta.
Att sätta stämpeln "överklass" i pannan på varenda moderat vittnar inte bara om förakt, utan också om ren okunskap. Och om en vilja att placera in alla andra i den typ av fack som man själv stoppat in sig i. "Dom har snott vår flagg", ojade sig Andrés Estéche. Well...yes. Men är det inte då ganska skumt att Estéche (och många med honom) trots detta inte låta bli att vältra sig i förkastelse över den s k överklassfrämjande politik som förts de senaste fyra åren?
Mot slutet av klippet lyckas Wille Crafoord få in en kommentar som träffsäkert prickar in det faktum som varken vänstersvängen eller sosserian ännu vågat inse. Nämligen att den politiska situationen idag egentligen är ganska praktisk oavsett om man är höger eller vänster, eftersom vi har en regering som "för tidernas bästa socialdemokratiska politik".
Ganska talande är nog att Estéches replik på detta var "vi håller inte med". Kritiskt tänkande kan nog leda till en del besvärliga insikter, inte minst för den vars behov av att identifiera sig med en grupp väger tyngre än viljan att köra sitt eget race. Wille Crafoord är säkert på intet sätt den enda personen som en gång gick med i arbetarrörelsen, men som på senare år känt sig ganska obekväm i ett parti som - med hans egna ord - tycks förakta arbete.
En dag kanske även Andrés Estéche vågar ändra "vi" till "jag". Vad än det må innebära. Om två före detta fjuniga nyliberaler som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg fann modet att erkänna att de är sossar, finns det säkert hopp för dig med, Andrés.
