Upp till kamp emot medelklassen

Det har nu gått en vecka sedan Alliansen vann valet och det rödgröna samarbetet led ett svidande nederlag, med Socialdemokraternas femprocentiga tapp som det främsta fiaskot. Så här lite retrospektivt kan man alltså konstatera att Vänsterpartiets bröstpumpspolitik inte riktigt gick hem i stugorna. Liksom att modsarnas socialdemokrati tycks vara mer populär hos väljarna än sossarnas egen.

Somliga på den rödgröna kanten väljer att se valförlusten för vad den är: ett misslyckande. Måna erkände på valnatten, utan undanflykter och modifikationer, att Socialdemokraterna hade gjort ett "uruselt val". Det var både ärligt och en förutsättning för partiet att gå vidare och ta tag i det som orsakat de senaste årens dalande (S)-stöd.

Andra väljer att ta ett annat grepp i sviterna av förlusten. Exempelvis Aftonbladets egen Rosa Luxemburg - Åsa Linderborg - som tillsammans med såssedebattören Daniel Suhonen bestämde sig för att ta i med hårdhandskarna och varumärkesskydda klasskampen ® (som synes tar jag tar det säkra före det osäkra och lägger till ett ® för att undvika eventuella obehagliga reprissalier). Med detta lilla förnämliga "R" som markerar att klasskampen® står under Patent- och Registreringsverkets moderliga beskydd, ska den bortskrämda väljarskaran vinnas tillbaka från högerns vassa klor är det alltså tänkt.

Smart. Den duperade och förvirrade väljaren som vilseletts av Moderaternas förföriska prat om "arbetarparti", "vanliga knegare" och "välfärdens kärna", får med detta veta att klasskampen tillhör vänstern och vänstern only. Arbetarklassen hör hemma i de socialistiska domänerna och ska jävlarimej inte tilltalas av någon flottig Djursholmsmoderat - oavsett politikens faktiska innehåll (somliga brukar kalla detta för "fanatism" men nevermind).

Hur varumärkesskyddet ska fungera i praktiken (får ordet endast användas av registrerade medlemmar i VPK eller Såssarna ?) framgår inte av artikeln, men jag litar på att duon Lindeborg-Suhonen har klurat ut något klyftigt sätt.

Med en svulstig marxistdramatisk ton manar alltså författarna till KAMP! mot högerns skamlösa stöld av vänsterns paroll. "Det är dags att fylla lungorna" och "Om klasskampen® fortsatt ska vara en angelägenhet enbart för de privilegierade, är vi alla förlorade." Ah! Man kan riktigt höra det förtryckta proletäriatet resa sig till tonerna av Röda Arméns sovjetjazz.

Vi får anta att "de privilegierade" som åsyftas är den medel- och arbetarklass som bevisligen flytt framför allt Socialdemokraterna och istället valt att rösta blått i årets val. Kanske är det undersköterskan med 19 000:- i månadslön som tack vare jobbskatteavdraget får nästan 1 400 :- mer över i månaden (= drygt 7 % av lönen). Jämfört med den stackars underprivilegierade direktören som drar in 75 000:-, men där jobbskatteavdraget endast gett vederbörande 4 % mer över per månad. (se http://www.jobbskatteavdrag.se/).

Möjligen har Åsa Linderborg förirrat sig i en rollspelsomgång där lajvarna leker Ryssland anno 1915. Eller så saknar hon helt enkelt lite drama i sitt liv. Hur som helst, så är svårigheten för Åsa densamma som det rödgröna blocket dragits med under hela mandatperioden: man talar om fiktiva problem genom att använda sig av utnötta, daterade vänsterklyschor. Den s k missgynnade underklass som gång på gång adresseras är i själva verket ett gäng sjuksyrror som fått mer pengar i plånboken än vad någon avtalsrörelse hittills fixat. De har liksom lite svårt att känna igen sig i retoriken om klassförtryck, klyftor och elände.

Det är inte lätt att inse att någon annan helt plötsligt blivit strået vassare i den paradgren man tidigare varit överlägsen i. Det tyckte säkert också Brasilien när de efter två raka VM-guld inte ens tog sig till kvartsfinal i fotbolls-VM 1966. Ett försök från brassarna att varumärkesskydda VM-bucklan hade troligen stött på en och annan protest från FIFA. Men framför allt hade det inte gjort någonting för att fixa till det som gjorde att man misslyckades.

Vägvalet inför mandatperioden 2010-2014 är, åtminstone för Socialdemokraterna, väldigt tydligt. De kan antingen välja att på Linderborgskt vis fortsätta att försöka ivra en motvillig väljargrupp till att kämpa mot den regering som på fyra år lyckats förbättra deras privatekonomi avsevärt och som dessutom fört Sverige ut ur en hård finanskris. Eller så kan partiets nytillsatta kriskommission ta tillfället i akt att rannsaka sig själva och inse det som den svenska väljarskaran förstått sedan länge: att socialdemokrati numera gör sig bäst i Alliansskepnad.

Om Sossarna på allvar vill ta upp kampen med Moderaterna om vem som är det statsbärande partiet, rekommenderas det sistnämnda alternativet. Dåliga förlorare brukar nämligen oftast förbli just förlorare.

Demokratins snäva gränser

Jaha, nu när Sverigedemokraterna har säkrat en stabil majoritet i riksdagen kan vi ju säga hej då till turkkiorren på hörnan, Zlatan och sån där mat som blattarna äter, typ kebab, bulgur och pizza å sånt. Men eftersom demokrati bara gäller när det går bra för partier som vi tycker om, går det bra att hänga ut SD-sympatisörer på Facebook, sabotera deras möten och förvägra dem utskottsplatser.

Det är i alla fall så man kan tro att valda delar av populationen verkar resonera. Sverigedemokraterna har blivit inröstade i riksdagen och många av oss tycker att det känns sådär. Och ja – vi har fattat att majoriteten ”gillar olika” och att Jimmie Åkesson är islamofob.
Men kom igen nu – 95 % av den röstberättigade befolkningen har inte röstat på SD. Trots detta kan man av de enorma dramaqueen-reaktioner som syns runt om i landet, tro att Sverigedemokraterna intagit regeringsmakten och att en etnisk rensning är att vänta. Samtidigt syns alarmerande tendenser att vilja underkänna den femprocentiga SD-väljargruppens beslut.

Alltsedan natten den 19 september har det funnits en mobb som inte gjort annat än att i diverse forum skräna över hur mycket de "skäms över Sverige". Men att dryga fem procent av svenska folket valt att lägga sin röst på ett främlingsfientligt parti, är inget annat än en effekt av den allmänna rösträtten. Det riktigt skamliga ligger i hur delar av svenska folket och den politiska eliten den senaste veckan visat prov på antidemokratiska handlingar som inte hör hemma i Sverige.

Somliga har liksom lite svårare än andra att acceptera demokratins konsekvenser. Delar av vänstereliten har länge gjort sig kända för detta, vilket flertalet uttalanden på valnatten också vittnade om. ”Vi har inte lyckats nå ut med vår politik”, menade många såssar, medan två till synes komplett verklighetsfrånvända SSU-brudar skyllde Alliansens seger på de högervridna medierna (är Aftonbladet Kultur informerade om detta epitet?).

Alla valresultat som inte utfaller ”rätt” (d v s åt vänster) måste alltså per definition vara en direkt följd av att folket genom mediemanipulation eller illa kommunicerad politik, inte riktigt förstått sitt eget bästa. Men det är en stor skillnad på att tycka att folket röstar fel och att på olika sätt försöka justera valresultatet.

Demokrati-inom-utstakade-gränser tycks helt plötsligt ha blivit en vedertagen inställning, tyvärr också inom det politiska etablissemanget. Somliga allianspartiers förslag om att begränsa antalet utskottsplatser för att på så sätt stänga ute SD, är ett smuts-fifflande som känns misstänkt Mugabiskt. Det är riktigt skrämmande att folkvalda representanter är beredda att ogiltigförklara 5,7 % av väljarnas röster, för att de inte passar in i mallen för vad ett parti får tycka.

”Vem facking rösta?”, undrade någon på ett plakat under en manifestation mot demokrat...förlåt, Sverigedemokraterna i veckan. Ungefär 85 % av den röstberättigade befolkningen, enligt Valmyndigheten. För den som inte tycker att detta duger, finns det fortfarande lediga flighter till utvalda perifera diktaturer, med hyfsat liberal inställning till rösträkning och demokrati.

The freakshow goes on...

Det enda som slår Lasse Ohlys smaklösa populistagiterande om bröstpumpar och skattelättnader för fotbollsspelare, är att se Lasse Ohly be sin sambo göra honom "till en ärbar man" och sedan hångla upp henne i strålkastarljuset från direktsänd TV. Ohly och VPK:s kampanjstab för en propagandaoffensiv som skulle gjort Goebbels stolt.

Partisekreteraren låter för övrigt hälsa att kamrat Ohly i eftermiddag ämnar besöka ett dagis (kommunalt givetvis) för utdelning av röda små karameller till alla ungar som lyckas rabbla hela "Mao:s lilla röda" utantill. Nazdrovje!

(Bilden är från valaffish.se)

Personliga Persson

Nä okej, jag ändrar mig: det är lite synd om Måna ändå. Onsdagens framträdande med ärkefienden nummer ett måste ha svidit ordentligt. Jag syftar på evenemanget på Centralen häromdan, när Såsse-staben bestämde sig för att det nog vore bäst om Måna fick lite draghjälp från lite mer patriarkaliska krafter. Följaktligen trädde farbror Ingvar och farbror Göran fram på scenen i onsdags för att hålla lilla Måna i handen.

Det har knappt gått fyra år sedan Erik Fichtelius föga smickrande porträtt av Göran P. i dokumentären "Ordförande Persson" visades i SVT. I en sekvens i filmen får tittarna bland annat höra Göran - ex-statsminister tillika PhD i buffelchauvinism - skrockande säga om Mona Sahlin att "tänkandet väl inte är hennes starka sida". På fyra år kan man tänka sig att majoriteten av allmänheten glömt GP:s sågning av Måna. Men för säkerhets skull bestämde sig Göran för att påminna oss alla om denna dräpande kommentar, genom att under onsdagens framträdande säga sig "ta tillbaka" vad han sagt.

Ingen kan vara mer nöjd än Göran Persson över Socialdemokraternas låga opinionssiffror och Mona Sahlins sviktande förtroende. Det här måste vara den ultimata bekräftelsen på det som proffsnarcissisten himself alltid vetat: att hela Såsseapparaturen faller samman utan den store despotens autokratiska styre. Att Göran nu tvingas "rycka in" i valrörelsens akuta skede måste få hans redan våldsfeta ego att svämma över sina breddar.

Det måste alltså ha skavt ordentligt därbak på Måna när hon äntrade scenen med godsägare Persson. Ingen människa med någon promille av självaktning tar frivilligt hjälp av en person som reducerat en till "dum-men-söt"-kategorin och som dessutom har vänligheten att återigen påminna offentligheten om detta.

Så det är inte speciellt svårt att räkna ut att framträdandet med Göran Persson knappast var Månas egen idé. Det är ett sånt uppenbart sätt att återigen underminera av hennes ledarskap på att man nästan undrar om det är en medveten strategi från såsseklicken.

I slutet av "Ordförande Persson" visas en missnöjd - men synnerligen proppmätt - Göran Persson skylla det socialdemokratiska nederlaget på de övriga partikamraternas misslyckanden. Hade han bara fått gehör för sina idéer, hade sossarna haft valvinsten som i en liten ask, menade den modeste Göran och lyckades med detta eliminera allt vad verklighetsförankring heter. Måna, däremot, skulle vid en eventuell valförlust med viss grund kunna hävda samma sak. Sättet som hennes eget parti förhållit sig till hennes ordförandeskap, kan mycket väl vara det som får Måna att ryka från partiledarposten den 19 september.

Los Desperados

Med fem dagar kvar till valet och ett opinionsläge som pekar åt Alliansseger, är paniken i såsserian ett faktum. Att det fortfarande är många väljare som ännu inte bestämt sig, tycks inte göra sossarnas nattsömn lugnare. Desperationen på S-högkvarteret har drivit fram ett digert populistartilleri som saknar historiskt motstycke. Ja, you know the story: SL-butlers, idrottsminister Stefan Holm och könsneutrala dass.

Det senaste greppet från despo-sossarna är "stackars-Måna-kampanjen". Media mobbar Måna. Göran Persson mobbade Måna. Alliansen mobbar Måna. När SVT:s retorikexpert kritiserade Måna (liksom hon kritiskt granskat alla andra partiledare) var det vuxenmobbning. Och naturligtvis är alla också ute efter Måna för att Måna är kvinna. Måd och Maria W är visserligen också kvinnor, men Måna är alltså ett särskilt utsatt offer för kvinnoförtryckets fasor.

Om man ska tro Socialdemokraterna, ingår egentligen hela Sverige i en konspiration för att nita den stackars värnlösa Måna. Den som till äventyrs trodde att väljarna kunde bilda sig en självständig uppfattning om S-ledaren, får således veta att alla Måna-kritiska personer i detta land har blivit hjärntvättade av konspirationsteorier och kvinnohatande makthavare. Därför fick också två dussin såsse-pampar rycka in nyligen för att visa svenska folket att de stödjer sin partiordförande genom en debattartikel i DN.

När inget annat hjälper tar man alltså till den gamla beprövade offerkoftan. Problemet som sossemaskineriet tycks vara totalt omedvetna om är att de för varje sluta-mobba-Måna-utspel de skjuter ut, förstärker bilden av Mona Sahlin som en svag ledare som inte klarar att stå på egna ben. På så sätt förkroppsligar också Måna sinnebilden av av den gemene svensk som den nuvarande såsse-politiken tar sin utgångspunkt i: svag, inkapabel och gör sig bäst i såssestyrd livegenskap.

Nope, offerkofte-kortet går sällan hem. Det är inte mer än fyra år sedan Socialdemokraterna röstades bort för att svenskarna lessnat på en regering som talade om för dem hur små och hjälplösa de var utan det socialistiska järngreppet. Man undrar därför vad det är som får S-ledningen att tro att Sverige vill ha en statsminister som är till synes lika svag?

Miljöpartister för bättre folkhälsa

Att tänka själv

Ända sedan han i valrörelsen 2006 kom ut som nybliven moderat, har Wille Crafoord upphållit en viss idolstatus i mina ögon. Med tanke på det lätt fascistoida vänsterobligatorium som tycks råda i kulturbranschen, var det naturligtvis en och annan som förfasade sig över Crafoords övergång to the dark side. Reaktioner som i mångt och mycket illustrerade själva poängen: den förbehållslösa hängivelsen åt gruppspecifika mainstream-åsikter, utan reflektion eller eftertanke.

Folk som inte gör eller tycker det som förväntas av dem är alltid lite intressanta. Oavsett om det gäller en vänsterpartist med backslick, barbourjacka och röda chinos eller som i detta fall - en kulturarbetare som kommit på att han är moderat. Tråkigt nog, tycks dock de flesta ha en stark fäbless för förutsägbara package-deals och sväljer hela vänster/höger-konceptet med hull och hår utan att egentligen fundera över varför.

Somliga tänker efter själva, medan andra låter någon annan göra det åt dem. När Andrés Estéche och Wille Crafoord - upphovsmän till Vänsterpartiets respektive Moderaternas vallåtar -möttes i tv4:s Kvällsöppet, blev denna skiljelinje extra tydlig.

Som en förprogrammerad robot rapade Andrés Estéche ordagrant upp Ung vänsters slogan "överklassen har haft all anledning att fira". Överklassen och moderater, tillade han. Moderater är alltså per automatik överklass, fick vi veta.

Att sätta stämpeln "överklass" i pannan på varenda moderat vittnar inte bara om förakt, utan också om ren okunskap. Och om en vilja att placera in alla andra i den typ av fack som man själv stoppat in sig i. "Dom har snott vår flagg", ojade sig Andrés Estéche. Well...yes. Men är det inte då ganska skumt att Estéche (och många med honom) trots detta inte låta bli att vältra sig i förkastelse över den s k överklassfrämjande politik som förts de senaste fyra åren?

Mot slutet av klippet lyckas Wille Crafoord få in en kommentar som träffsäkert prickar in det faktum som varken vänstersvängen eller sosserian ännu vågat inse. Nämligen att den politiska situationen idag egentligen är ganska praktisk oavsett om man är höger eller vänster, eftersom vi har en regering som "för tidernas bästa socialdemokratiska politik".

Ganska talande är nog att Estéches replik på detta var "vi håller inte med". Kritiskt tänkande kan nog leda till en del besvärliga insikter, inte minst för den vars behov av att identifiera sig med en grupp väger tyngre än viljan att köra sitt eget race. Wille Crafoord är säkert på intet sätt den enda personen som en gång gick med i arbetarrörelsen, men som på senare år känt sig ganska obekväm i ett parti som - med hans egna ord - tycks förakta arbete.

En dag kanske även Andrés Estéche vågar ändra "vi" till "jag". Vad än det må innebära. Om två före detta fjuniga nyliberaler som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg fann modet att erkänna att de är sossar, finns det säkert hopp för dig med, Andrés.

Pumpa mera!

Just när vi inte trodde att det kunde levereras fler grodor från freakshowen Ohly, fick vi ett helt magasin av ammunition under gårdagens SVT-utfrågning. Kommentaren om att kvinnor ska använda bröstpumpar för att möjliggöra en jämlik delning av föräldraförsäkringen, är redan en klassiker som lär gå till hall of fame av Ohlyismer.

Vänsterpartiets kreativitet när det gäller den statliga klåfingrigheten tycks liksom inte veta några gränser. Inte ens bröst får uppenbarligen längre vara fredade från statens vakande öga. Smärtsamt eller inte: här gäller det att pumpa loss för kung och fosterland, allt för att uppnå farbror Lasses jämställdhetsvision. Fader Ohly vet nämligen alltid vad som är bäst - oavsett om det gäller amning eller barnuppfostran. Det känns härligt totalitärt!

Män som vill bestämma över kvinnors privata angelägenheter finns det gott om exempel på i historien. Att en av dessa män råkar vara ordförande för ett parti som kallar sig feministiskt kan tyckas vara motsägelsefullt. Men Lars Ohly - som vi alla känner som en man som inte tar alltför hårt på att leva efter sina egna ideal - är å andra sidan vänsterhyckleriet förkroppsligad.

Men - milimeterrättvisa till varje pris ska det vara. För säkerhets skull kommer därför Vänsterpartiet vid en eventuell valvinst att tillhandahålla särskilda jämställdhetsagenter i vart hushåll, för att säkerställa att Ronny står med händerna i diskbaljan exakt lika länge som Maggan gjorde igår. Eller att Bengan verkligen utnyttjar sin statssubventionerade månatliga lekkvot med Tindra och Kevin, som mamma Doris gör.

Tidgränser för hur länge kvinnor kan få amma är således ett måste i Lars Ohlys socialistiska projekt. Det gäller även sänkta straff för våldtäkter, fick vi höra igår. Att det råkar vara kvinnor som ammar och nästan uteslutande män som döms för våldtäkter, är måhända en märklig liten tillfällighet. Men Ohly vet i sanning hur man prioriterar i kampen för det jämställda samhället.

Battle of the flosks

Ärligt talat - tröttnade man inte på valaffischernas floskulösa budskap med tillhörande övermejkad Fullmäktige-Fia eller narcissistflinande Politik-Pelle redan samma dag de sattes upp? Utseendemässigt ser de flesta ut att vara gjorda av nån finnig gymnasieelev på reklamlinjens första år. Somliga partier (Fp) har t o m valt att strunta i allt och köra enligt mottot "samma gamla fantasilösa skräp från förra valrörelsen". Men mest störiga är ändå texterna på affischerna, som med sina klyschtyngda budskap fejkar fram nån slags låtsas-polemik som inte finns:

"Vi vill ha ett mänskligare Sverige" - Ah spännande, själva vill vi ha ett inhumant neandertalarghetto där alla ger sig hän åt sina djuriska reptilinstinkter, slår ner varandra med träklubbor och grisar loss riktigt ordenligt.

"Vi kan inte vänta med att skapa fler jobb" - Nä men vi softar lite med jobben hörni. Vi låter folk vara arbetslösa liiite längre, så blir det ju så mycket roligare för dem sen när vi väl kommer på att vi vill trolla fram lite jobb. Det ska för övrigt tilläggas att vi är det enda partiet som har hittat universalformeln för hur man kliniskt kan framställa jobb i arbetsmarknadsdepartementets laboratorium och sedan klona dem i 100 000 exemplar.

Eller varför inte de totalt motsägelsefulla valaffischerna, som exempelvis där en slogan som "modernisera Sverige" trängs brevid en cykelskylt? Typ: bilarna är yesterdays news och har funnits i 100 år - vi lanserar nu den revolutionerande supermoderna uppfinningen "cykeln" som ska bära Sverige in i framtiden.

Eller dom som bara är fullkomligt obegripliga: "Ge oss Sverige tillbaka" ...eftersom Sverige gick på export 1976 och sedermera köptes av en saudisk oljeshejk?

Osv osv. De personer i partiapparaterna som sitter och knåpar ihop dessa mästerliga slogans måste ha en bild av Sveriges röstberättigade befolkning som en skock gravt intelligensutmanade dummerjönsar, med tanke på den totala bristen på fantasi i budskapen. Som att just detta parti är det enda som vill att folk ska ha ett jobb och att skolan ska vara bra.

Så för att vara lite härligt pubbis-rebellisk såhär på fredagseftermiddagen, avslutas denna vecka med en valaffisch som får illustrera den tilltänkta motståndaren som partiaffischmakarna tycks ha i åtanke. Infantilt - ja. Men vem hade förväntat sig något annat från en blogg som denna?

Socialismens strålande slutsatser

Dagens bidrag i kategorin logisk kortslutning kommer från DN:s kulturskribent Johan Croneman, som i sin tv-krönika idag hyllar gårdagens Uppdrag granskning som "stor journalistik". Om inte KPML-r har en pressekreterare så har dom en het kandidat nu...

Programmet som visades igår innehöll ett gripande reportage om de östeuropeiska barn som blir kvarlämnade i hemlandet när föräldrarna av ekonomiska skäl tvingas söka arbete utomlands. Tittarna fick bland annat följa flera kvinnor som nödgats lämna sina barn för att åka från finanskrisens Lettland och ta städjobb i Sverige.

Uppdrag Granskning - känt som Uppdrag vinkling i dagligt tal - valde märkligt nog att i slutet på programmet rikta udden mot RUT-avdraget. Man menade bland annat att många av de övergivna barnens föräldrar arbetar för oseriösa städföretag med dåliga villkor och svarta löner. Ett något motsägelsefullt grepp kan tyckas, då RUT-avdraget riktar sig mot just den problematiken och har med framgång gjort otrygga svarta städjobb till vita.

Denna lilla som från den socialistiska himlen fallna vinkling tog alltså herr Croneman fasta på. "Hur skulle Maud och Göran se på saken om 100 000 svenska barn lämnades utan mamma och pappa i åratal därför att mamma skulle städa i Warszawa(...)", dundrar han och passar på att fläska på med att barnen lider för att svenska höginkomsttagarföräldrar (läs: borgarbrackor) ska få umgås mer med sina barn. Så att vi verkligen ska förstå hur vilket svineri som RUT-avdraget har lett till.

Den totala brist på logisk slutledningsförmåga som Johan Croneman visar prov på, är ett litet mästerverk i den ideologiska fördumningens ädla konst. Östeuropeer har kommit till Sverige för att utföra arbeten företrädesvis inom tjänstesektorn sedan många år tillbaka. Anledningen är kärva ekonomiska förhållanden och låga löner i det gamla östblocket, som nu förstärkts av den globala finanskrisen.

Cronemans eminenta teori är däremot att det är RUT-avdraget som är den verkliga boven i dramat. Likt en kapitalistisk magnet drar reformen på ett mystiskt sätt både pengar och arbetskraft ur Lettland, och lämnar en hel befolkning fattig och föräldralös. Alltså: avskaffar vi bara RUT och svenskarna slutar anlita lettisk städhjälp så har vi löst hela Östeuropas ekonomiska kris i ett nafs.

Det skulle vara intressant att veta vilket alternativ det är som Croneman istället förespråkar. Ska vi kanske, i enlighet med de främlingsfientliga partiernas protektionistiska linje, helt stänga Sveriges gränser för arbetskraftsinvandring? Eller ska vi gå tillbaka till ett system där en stor del av städjobben var svarta och de anställda i praktiken stod utan alla former av anställningstrygghet?

Att ekonomin är så körd i botten i ett land att delar av befolkningen inte kan försörja sina egna barn med mindre än att de söker jobb i andra länder, är djupt tragiskt. Det är också en påminnelse om att Sverige och EU måste fortsätta att hjälpa de krisdrabbade länderna att komma på fötter igen. Fram till dess är lösningen inte att avvisa de människor som i dag inte har någon annan utväg än att söka sig hit.

Man kan tycka att den internationella solidariteten som Croneman och hans gelikar så varmt brukar omhulda, ska sträcka sig längre än så....

Skenheligt system

"Ökat supande utan Systembolaget" lyder rubriken i artikeln på svt:s hemsida på temat om vad som skulle hända om vi avskaffade vårt ärade Systembolag. Artikeln berättar om en ny studie som utförts av Stockholms universitet (får man gissa att beställaren är ett anonymt systematiskt bolag?), som visar att spritkonsumtionen skulle öka med 17 % om de 400 systembolagen i landet ersattes av 800 privata försäljare.

Dessutom lyckades studien visa att 770 fler personer skulle dö, att det skulle bli 8.500 fler fall av polisrapporterat våld, 2.700 fler rattfulla samt 4,5 miljoner fler sjukdagar per år. Med andra ord: ett skrotat systembolagsmonopol skulle orsaka ett smärre hälsoinferno, om man ska tro SU:s forskningsrapport.

Jag är ingen förespråkare för ett avskaffande av alkoholmonopolet, men kan ändå inte låta bli att undra hur i hela världen forskarteamet kom fram till allt detta? Logiken säger mig att det enda sättet att ta reda på vad som skulle hända vid ett slopande av monopolet, är att omsätta det i praktiken och följa utvecklingen under en längre tid. Allt annat måste ju rimligen bara vara fria spekulationer och lösa antaganden baserade på andra länders eventuella erfarenheter.

Artikeln anger visserligen att studien delvis "bygger på gamla erfarenheter av försök med starkölsförsäljning i vanliga butiker på 1960-talet". Ur vetenskaplig synvinkel känns det dock lite sådär att använda sig av ett 50 år gammalt temporärt försök som ett statistiskt underlag.

Systembolaget kör med jämna mellanrum diverse skrämselpropagerande kampanjer, som med all önskvärd tydlighet illustrerar allt hemskt som skulle hända om dom inte fick behålla ensamrätten på alkoholförsäljning. SU:s studie kommer garanterat finnas med i nästa kampanj, för att verkligen pränta in i medborgarnas skallar hur otroligt statsmoderligt mån Das System är om allas vår hälsa. Därför skulle det vara extra intressant att höra lämplig representant från Systemet förklara varför man - trots att det bevisligen resulterat i en högre alkoholkonsumtion - valt att fortsätta med lördagsöppet.

Systemets monopol är och lär förbli relativt ohotat i Sverige ett bra tag framöver. Man undrar därför varför bolaget tycks vara så ivrigt att legitimera sin existens genom b-stämplade reklamkampanjer och illa utförda rapporter.

Om man är ens hälften så orolig för svenskarnas spritvanor som man utger sig för att vara, borde det väl i konsekvensens namn egentligen vara bäst att damma av de gamla motböckerna igen? Såväl kräftor som sill och en vanlig lördagskväll kräva kanske dessa drycker, men Systemet tycker att er hälsa är långt viktigare än lukrativa affärer. Var det nån som sa söndagsöppet?