Så här i valtider nalkas det för partiledarutfrågningarna och debatterna i TV. Igår var det SVT som rullade igång sina traditionsenliga grillningar av partiledarna. Först ut var Mona Sahlin som frågades ut under en timme.
När hon inte snäste av Anna Hedenmo likt en hormonstinn tonårspubbis till sina päron, var Måna faktiskt stundtals ganska giftig och rapp. Lite tillbaka till sitt forna pre-Toblerone-jag. Men vad som kanske imponerade mest var Sahlins förmåga att odla myten om sig själv som den starka oppositionsledaren. På frågor om oenigheten i det rödgröna blocket samt hennes egen sviktande ledarroll svarade Måna kort och gott: "Jag leder det rödgröna samarbetet, och vi är helt överens".
Något paradoxalt blev det därför när dagens tidningar dominerades av rubriker om att oppositionen nu uppenbarligen är överens om att lämna Afghanistan. Därmed rök också ytterligare ett område för Såssarna, där Sahlinskan fått ge vika för Ohly och miljömupparna.
Månas verklighetsfrånvända illustration av det egna ledarskapet blir därför inte mer än en slags omvänd projicering. Vad Freud skulle ha att säga om detta kan vi bara spekulera i. Men den som önskar fyra år av S-politik lär löpa viss risk att köpa en och annan vänsterpartistisk gris i säcken
