fredag 20 augusti 2010

Björklund vs. kulturelitisterna

Kulturvänstern förnekar sig icke. Jan Björklunds utspel om att införa elitklasser för särskilt duktiga elever i grundskolan möttes av en strid ström förutsägbara förfasanden från allsköns vänsterläger. Under veckan som gått har de turats om att förkasta detta skändliga förslag som skiljer de små pluggisagnarna från det medelmåttiga vetet.

"Jag känner avsky inför Jan Björklunds uttalande(...)", skriver signaturen "pensionerad lärare" i lill-pravda a k a Arbetarbladet. "Så många av våra far- och morföräldrar som kämpade för alla barns lika rätt till god utbildning(...)" fortsätter samme skribent och avslutar med att poängtera att han/hon minsann definitivt inte ska rösta på Björkis eller FP.

Att alla barn ska ha rätt till en god utbildning, skriver nog de flesta under på. Den stora frågan är dock om det kan klassas som god utbildning när en understimulerad elev får rulla tummarna på lektionerna, eftersom klasskamraterna ligger fyra steg efter i matten eller svenskan eller vad det nu kan vara.

Det är troligtvis lika givande för en matematiskt begåvad unge som redan löser andragradsekvationer att räkna bråktal, som det är för ett musikaliskt barn att sitta på musiklektion med 25 andra halvt tondöva och ointresserade kids. Skillnaden är bara att det sedan länge finns musikskolor från 10 års ålder att söka till. Matteklasser eller naturvetenskapsklasser på grundskolenivå lyser däremot med sin frånvaro.

Det finns drama- och litteraturklasser, dansklasser, musikklasser och bild- och formklasser som går att söka till från och med mellanstadiet. Konstigt nog höjs inga moralpaniska röster när det gäller kulturelitistiska klasser, trots att dessa sållar ut elever på löpande band genom mönstring och intagningsprov.

Nope, vänstern drar sig inte för att lyfta fram eliten. Larsa Ohly sträckte sig som bekant i ett uttalande t o m så långt att han erkände att han kan tänka sig att införa skattelättnader för fotbollsspelare. Detta för att lyfta kvaliteten på idrotten och bibehålla konkurenskraftiga löner åt spelarna.

Så budskapet är givet: premiera gärna eliten. Men det ska vara rätt sorts elit. För resten av oss gäller devisen - om inte alla kan vara bäst, ska alla vara lika dåliga.
Var är Göran performancevrålet Hägglund när man som bäst behöver honom??