Nu ska man ju inte vara besser, men 5 % av Sveriges befolkning utgörs trots allt av finnar, så i den multikulturella konsekvensens namn borde ju såssarna även propagera för att Finlands nationaldag blir en allmän helgdag. Men hur som helst så måste man ändå medge att Carin Jämtins helgdagsutspel är en riktigt smart manöver för att förleda uppmärksamheten från första majledighetens bristande existensberättigande.
Socialdemokraterna gjorde i höstas sitt sämsta val sedan 1911 och är numera endast med en hårfin marginal riksdagens största parti. Arbetarrörelsen har en väletablerad otrohetsaffär med Alliansen och sedan några år springer det omkring en massa moderater och kallar sig Sveriges nya arbetarparti. Till råga på detta inföll första maj i år förrädiskt nog på en söndag, till alla valborgsslitnas förtret.Sossarna är naturligtvis inte dummare än att de inser att legitimiteten för en fortsatt rödmarkerad första maj börjar bli ganska urholkad. Och eftersom de varit med förr, vet de också att anfall alltid är bästa försvar:
"Eftersom Sverige är heterogent borde helgdagarna faktiskt spegla någon slags känsla av att vi är olika. Det gör de inte i dag."
Precis, Carin. Vi är ju faktiskt alla olika - röda, blå, gröna och en och annan brun. Faktum är att politiken är mer heterogen än någonsin nu när bara knappt 30 % av den röstberättigade befolkningen räknar sig som regelrätta såssar (plus några promille syndikalister). Ändå är almanackan sorgligt likriktad. Alltså vore det inte på något sätt fel att haka på Jämtins lovvärda intiativ och låta exempelvis trettondagen eller någon perifer annandag falla offer till förmån för en högborgerlighetens helgdag. Förslagsvis i samband med hummerpremiären eller varför inte Stockholmsveckan?. Låt mångfalden spira!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar