Årets första vecka har inletts med hård köld och dubbdäcksförbud. Nyårsruset har lagt sig, man går en lång och härlig helgdagsfri tid till mötes och väntan på att den karaktärslösa massan bryter sina nyårslöften så att gymmet blir tomt och fräscht igen är nästan outhärdlig. Allt känns helt enkelt lite mindre glammigt post-nyår än pre-nyår.
Men misströsta icke! Den som har lyckan att fortfarande vara förvärvsarbetande detta nådens skit-år (för att citera sir Littorin) kan nu glädja sig åt en extra slant i fickan. Genom det fjärde steget i jobbskatteavdraget som trädde i kraft vid årsskiftet, får samtliga löntagare behålla ytterligare lite mer av vad de tjänar. Allra mest förmånligt är detta för låginkomsttagare. Beroende på var i landet man är bosatt, kan en person med en månadsinkomst på runt 20 000 casha in 1400 kronor mer i månaden jämfört med 2006. Det borde vara goda nyheter för den som tycker sig ha lite svårt att få ekonomin att gå ihop.
Jobbskatteavdragets framtid vid en eventuell röd-grön valvinst i höst svävar dock i påtaglig ovisshet. Medan Lasse Ohly inte är vidare pepp på avdraget överhuvudtaget, säger sossarna blankt nej till det fjärde steget, men lite halv-ja till resten. Oklara besked med andra ord. Klart är däremot att den rödgröna röran utger sig för att kämpa mot ojämlikheterna i samhället. Mona Sahlin sa till och med nyligen i en intervju att synen på samhällsklyftorna utgör den största skillnaden mellan hennes parti och Fredrik Reinfeldts. Men ett nej till jobbskatteavdrag och ja till minskade klyftor, vittnar om en aningen sviktande logik.
Många är säkert de sjuksköterskor som skriver under på att de - trots minst 3 års utbildning, hårt jobb och stort ansvar - är underbetalda. Att rödgrön retorik om minskade klyftor kan te sig lockande för en lågavlönad sjuksköterska, är därför kanske inte så konstigt. Men den som tror att minskade klyftor à la Larsa, Måna och Kompost-Maria innebär mer pengar i fickan för låginkomsttagare, bedrar sig. Vid ett slopande av jobbskatteavdraget kommer en median-sjuksyrra förlora ungefär motsvarande en månadslön per år. För vänster-definitionen av minskade klyftor innebär inte mer kvar i plånboken åt dem som tjänar minst, utan mindre skillnad mellan att jobba och att inte jobba. På bekostnad av bl a dem som redan har låga inkomster.
Men glöm nu för allt i världen inte detta rödskimrande mantra kära låginkomsttagare: all form av arbetsbeskattning sker naturligtvis i solidaritetens och jämställdhetens namn. Att skapa ett stabilt och varaktigt bidragsberoende bör vara arbetsmarknadspolitikens spjutspets. Vad är väl 15 000 back om året när man har rödgrön rättvisa?
//Politruk-Bella
