Häromdagen publicerade Svenskan en notis i sin pappersupplaga på temat att vänsterledaren Lars Ohly låtit knäoperera sig på det privata sjukhuset Sophiahemmet. Det är väl ingen hemlighet att Vänsterpartiet motsätter sig privat driven vård och detta föranledde SvD-journalisten att ställa frågan till Larsa O. hur detta nu gick ihop.
Lasse - snabb i repliken som en koffeinstinn kobra - svarade att nej vp gillar inte vårdföretag "oavsett om de gör landstingsdriven eller försäkringsdriven vård. Men så här är det. När den finns på plats så kan man som patient inte utesluta landstingsavtalsdriven vård i privat regi. Det är helt orimligt". Därefter påpekade Ohly att det inte var fråga om att han skulle ha gått före i någon kö, utan att han tvärtom fått "vänta ganska länge".
Åh fan.
Hyckleri-spåret i denna lilla historia är såklart alldeles för lätt byte, så det kan man lägga åt sidan for now. Det intressanta är snarare att fråga sig hur länge Larsa (som ändå uppenbarligen tyckt sig ha köat länge för sin knäoperation) hade fått vänta om alla dessa privata aktörer inte hade fått vara med och driva sjukvård i Stockholm, utan om all vård på gammalt troget planekonomiskt vis hade bedrivits i central regi?
Slutligen måste även några rader skrivas om frågan om att "gå före i kön". Jag upphör aldrig att förvånas över denna frågeställning som utgår från att det finns en enda lång kö till all sjukvård. Om en patient väljer att kliva ur kön till den offentligfinansierade vården för att ur egen ficka betala privatfinansierad vård, innebär detta: -1 person i kö till den landstingsfinansierade vården = kön till landstingsvården för den aktuella åtgärden blir 1 person kortare. Det kallas i dagligt jänkartal för en win-win situation.
Nåja, detta perspektiv är väl egentligen föga förvånande med tanke på att vänsterepistemologin utgår ifrån att hela samhället är ett nollsummespel: får jag en krona mer innebär detta per automatik 1 krona mindre för någon annan. Och följaktligen också att om en person köper sig lite vård någonstans, måste detta självfallet innebära att han eller hon tränger sig före någon annan stackare. Men i vanlig ordning tillämpas naturligtvis ovanstående endast på andra. Solidaritet, oavsett om den avser väntan eller finansiering, gäller inte varje enskild vänstervriden individ. Uppenbarligen inte heller herr Ohly...
