Få folkgrupper i världen torde vara så skickliga på lapp-krigsföringens ädla konst som svenskarna. I trapphus, tvättstugor och på arbetsplatsers allmänna utrymmen har man sedan urminnes tider i Svedala utkämpat hårda strider genom att sätta upp papperslappar med diverse ilskna budskap. Det gäller allsköns illdåd i form av stulna tvättider, icke nerfällda toaringar, fimpar på gården etc. Fenomenet hatiska lappar i tvättstugor är t o m så vida utbrett att Nordiska muséet bestämde sig för att ha en utställning just på temat, som pågår just nu.
Det är fascinerande hur främmande en verbal konfrontation tycks te sig - åtminstone för oss kretisar och pletisar som bor i lägenhet. Kommunikationen med grannar sker nästan uteslutande lappledes. Gud förbjude att man skulle råka tvingas till en fysisk sammandrabbning! Det kan också konstateras att dessa lappar ofta tycks urarta till ett slags allmänpolitiskt debattforum. Själv kom jag hem härkomkvällen efter en utlandsvistelse för att mötas av en trappuppgång tapetserad av papperslappar.
Uppenbarligen hade det varit fullt krig i mitt hus under påskhelgen. Lappförfattaren började med att försvara varför gården varit full av hundspillning - modell mindre fast - de senaste dagarna. Gissningsvis var denna lapp föranledd av viss irritation hos någon granne (troligen uttryckt i form av arg lapp, men vad vet jag) som fått kryssa mellan både en och två bruna pölar på gården. Granne 2, tillika hundägaren, förklarade att han hade sprungit upp och ner hela nätterna med sin magsjuka vovve, som alltså var den skyldige till kontamineringen av gårdsutrymmet. Konsistensen på fekalierna var enligt utsago tydligen "av sådan karaktär att den inte kunde plockas upp". Så långt hängde alla med.
Därefter följde en fullskriven A4 med en lång salva om hur vi alla måste värna om allmännyttan, att Mona Sahlin ändå kanske kan rädda hyreslägenheterna, att vi alla måste ta vårt ansvar som demokratiska medborgare och rösta i höst etc. etc. Lappskrivaren lyckades också få med på ett hörn i detta målande alster att han var "nysvensk" invandrare. Oklart hur allt detta passade in i sammanhanget, men säkerligen hade denne granne en viktig poäng. Kopplingen hund med rännskita+allmännyttan+invandrare+allas vår skyldighet att rösta är ju klockren!
Nu sitter jag här och är lite frestad att ge mig in i denna hätska, men ändå märkligt inbjudande strid. En liten färgglad post-it kanske, med ett budskap i stil med att "jag är visserligen bara en vanlig gammalsvensk svennebanan men tycker nog att lös hundavföring med fördel kan spolas bort med högtrycksspruta från gård med omnejd". Kanske också säkrast att signera med en smajl-gubbe så man inte stöter sig med någon. Risken att en eventuell lapp-Stasi avslöjar mig och därmed orsakar en situation av debatterande ansikte mot ansikte hänger tungt över mig.
Jag tror nog ändå jag håller mig till min åsiktsmegafon that is politrukbloggen...
