Stockholms läns landsting fattar i dagarna beslut om ett nytt handlingsprogram på området övervikt och fetma för åren 2010- 2013. Målsättningen för programmet är minst sagt ambitiös: minska antalet personer som lider av fetma med hälften till 2013. Låter alltså som en tvångsransonering av Karamell Kungen-produkter och bea på burk är att vänta...
Målet må vara en aning orealistiskt. Men tittar man på statistiken kan man konstatera att handlingsprogrammet inte kommer en dag för tidigt. I Stockholm har antalet överviktiga 7-åringar ökat från 8,5 % 1989 till 21 % 2003. Samtidigt är 35 % av kvinnorna och 53 % av männen i länet antingen överviktiga eller lider av fetma. Tjockisepidemin har onekligen blivit ett folkhälsoproblem.
Med dessa siffror i åtanke, kan man undra om det inte är dags att guldkornet i jänkar-TV - bantarprogrammet "Biggest Loser" - goes global och kommer till Svedala. Biggest Loser är mer amerikanskt än Joe the Plumber på 4th of July - en aldrig sinande ström av bölande deltagare (ackompanjerade av den obligatoriska stråkmusiken), hulk-bräkande meningar som "I love my mum so much" och "I wanna make my family proud" samt ständiga "YOU CAN DO IT!" från de personliga tränarna som förkroppsligar the American dream. Men faktum är att det just är det där "You can do it"-andet som liksom slår huvudet på spiken när det kommer till viktminskning.
Otaliga är ursäkterna för att inte träna ("jag har en gammal fotbollsskada som inte vill läka"), varför man inte går ner i vikt ("det är musklerna som väger") samt alla oändliga dieter som ska minska midjemåttet med ljusets hastighet bara man äter ananasringar i 2 veckor. I Biggest Loser har deltagarna visserligen både tillgång till personliga tränare och ett antal tusen dolares som hägrar, men konceptet är simpelt: träna mer och ät mindre fett och socker. Deltagarna vägs varje vecka och i de fall då någon inte gått ner i vikt hymlas det inte med att det faktiskt finns en anledning. Och det funkar - bilringarna minskar för de allra flesta med en förvånansvärd fart.
Den ökade trenden med sötare och fetare mat och allt mer stillasittande vanor, gör naturligtvis sitt för att vi blir allt tyngre. Men jag tror att myterna kring viktminskning också är en bov i dramat. Om antalet överviktiga stockholmare ska minska med 50 % på 3 år behövs mer sunt förnuft och färre expressbantarkurer, ivrigt påhejade av kvällstidningarnas löpsedlar. Att inte äta en endaste kolhydrat någonsin igen är både orealistiskt och ger kass andedräkt.
Jag håller tummarna för att Biggest Loser går på export. I så fall ska jag sitta klistrad. Och börja fila på min programledaransökan...
