Partiledarkrisen i det stukade Såsseimperiet får maxad uppmärksamhet just nu. I söndagens Agenda intervjuades ex-statsministern och proffspampen - Göran Persson - om läget i partiet. Göran gjorde naturligtvis allt för att få till experits-looken med tillhörande bekymmersveck i pannan. Men den dästa nöjdheten över att få bekräftat att det bara finns en man som kan leda Sosseriet, lyste liksom igenom.
Göran P. har genom historien inte direkt gjort sig känd för sin modesta inställning till sin egen betydelse. På frågan om han såg några svagheter hos sig själv svarade t ex Göran i en intervju i Expressen år 2000: "Kanske jag blir lite för duktig ibland... Kanske är jag för påläst och kan ibland uppfattas som lite mästrande." - som sig bör för en fullblodspotentat. Hybris är liksom del av en pamps arbetsbeskrivning.
I Agendaintervjun framgick även att Persson - S-krisen till trots - inte på något sätt övergett sin syn på sossehegemonin som ett normaltillstånd i svensk politik. Tvärtom. F d ordförande Persson fick liksom något vått i blicken när drömskt liknade socialdemokratin vid den katolska kyrkan. Socialdemokraterna ska inte vara något "vanligt parti", förklarade Göran, utan fungera som en stor församling som påverkar hela samhällsutvecklingen. Aaaah sweet memories!
Att de flesta sossar fortfarande inte kommit över chocken att Sverige inte längre är en enpartistat gör ingen förvånad. Men Göran Perssons liknelse ger oss ändå alla en påminnelse om att såssarna troligen behöver hållas på mattan ett bra tag till innan de hittar ut ur narcisisstdimman.
Låt oss därför hoppas att Berit Andnors valberedning fortsätter i samma verklighetsfrånvända spår i jakten på en partiledare, som av kravspecifikationen att döma måste vara en utomäktenskaplig avkomma till Göran Persson och Wanja L-W. I ren desperation kommer man därför förhoppningsvis tvingas stress-välja Svempa Österberg, Östros, Stickan Malm eller någon annan härligt grå charmförskonad betongsåsse. Den socialistiska kyrkans vision om ett Sverige där hela landet är ett enda stort Svinarp är uppenbarligen allt annat än död.
