Forever 14

Den här bloggen har ju vid ett flertal tillfällen ägnat viss uppmärksamhet åt den folkgrupp i vårt samhälle som vi kallar pubbisar. Främst har fokus riktats mot tendensen hos alla halvfärdiga att testa gränserna för självcentrerade resonemang med en total avsaknad av logik. Typ: "måste du vara sur för att mina polare kräktes ner sängen, trashade lägenheten och snodde all sprit".

Denna egenskap är symtomatisk för minst 95 % av pubbissläktet, men återfinns även hos andra, icke-fjuniga individer. Till exempel vissa kriminella.

Tony Olsson (som i och för sig bytt Olsson mot Byström, men nevermind) avtjänar sedan drygt 10 år tillbaka ett livstidsstraff på Kumlaanstalten för polismorden i Malexander 1999. Tony tycker inte det här med att sitta och mögla på anstalt är särskilt kul alls. Alltså har uttryckt en önskan om att få straffet tidsbestämt.

De flesta personer i Tonys sits hade troligen tänkt att det eventuellt kan vara smart att bevisa att brottsbanan är ett minne blott och att man är redo att återsocialiseras, om man vill få straffet kortat (som t ex Tonys medbrottsling Jackie Arklöw som enligt Expressen ägnat dagarna åt "klosterverksamhet"). Den kopplingen har dock inte Tony gjort. Less som han är på fängelse och hela Kriminalvården, har han istället gett utlopp för sin frustration genom att bland annat anlägga en brand, försökt tillverka ett vapen samt kastat bajs på fångvårdarna.

Inte alldeles otippat kom Kriminalvården fram till att ge avslag på Tony Olssons ansökan. Troligen för att de kände att samhället inte riktigt var redo för pyromaniska män som roar sig med att slänga bajs omkring sig, men vad vet jag. Hur Tony reagerade när han fick avslaget förtäljer inte historien. Men gissningsvis sa han något i stil med att samhället kan dra åt helvete och att "men alla andra får ju permis".