Under det bruna täcket

SVT-journalisten Elisabeth Åsbrink har skapat rubriker genom ett nytt försök att väcka liv i debatten kring Ingvar Kamprads brunfärgade förflutna. Den nya vinklingen består i avslöjandet att Kamprad uppenbarligen var en mer aktiv medlem i det svenska nazistpartiet Svensk Socialistisk Samling än vad han tidigare velat påskina.

Det är givetvis inget litet lik som Ikeagrundaren har i sin garderob. Samtidigt kan man inte låta bli att undra vad syftet med SVT:s skandalreportage egentligen är. Ikea är en lika väl inetsad institution i den svenska nationalsjälen som sill, Volvo och midsommarfylla. Att avslöjandet om Kamprads ungdomsår skulle leda till någon sorts allmän Ikea-bojkott känns därför föga troligt.

Därtill ska man kanske också tillägga att personakten som upprättades av säkerhetspolisen över Ingvar Kamprad är daterad till 1943 - dvs, när Kamprad var 17 år. Ungdomlig naivitet håller kanske inte direkt som en ursäkt i det här fallet, men det skadar inte ta sig en funderare kring preskribtionstiden för diverse överträdelser.

Hur det än är, lär SVT-inslaget knappast ge tillräcklig chockeffekt för att strypa försäljningen av Billy-bokhyllor nämnvärt. Man kan således konstatera att svenska journalister har ett och annat att lära om sin egen bransch och den ädla konsten att sänka en folkkär profil. Nazi-scoop i all ära, men det är en droppe i Mississippi jämfört med den folkstorm som skulle utbryta om någon lyckades rota fram en bild på Ingvar Kamprad rökandes en suspekt pipa...

Pensionärspopulisterna

Göran Hägglund träffade nyligen Expressens Niklas Svensson och pratade kräftskivor, Khadaffi, Miljöpartiet och budgetarbete. På det senare temat dröjde sig Häggis i vanlig ordning kvar vid de ekonomiska förutsättningarna för den yttersta essensen i KD-kärnan - dvs, pensionärerna. Hägglund ojade sig över att vallöftet om sänkt skatt för pensionärer nu fryser inne på obestämd tid.

Lägre skatt för pensionärerna är viktigare än att det ska bli billigare att gå på krogen, deklarerade Hägglund, åsyftandes det faktum att Centerpartiets sänkta restaurangmoms ges priorititet framför KD-förslaget. (Det finns ett uttryck som säger något om rönnbär eller om det var rävar som jag tror skulle kunna passa bra in här... )

Det är inte svårt att förstå Göran Hägglunds bitterhet. Med en svajig balansgång kring 4-procentsstrecket har KD knappast råd att svika sin trognaste skara väljare (intresset från verklighetens folk för performancevrålsretoriken var ju som bekant minst sagt ljummet). Det hindrar dock inte att man kan ställa sig något frågande inför inbuntandet av Sveriges alla 65-plussare till ett homogent kollektiv. Från fattiga damer som kanske aldrig förvärvsarbetat i hela sitt liv och lever på rätt knappa marginaler, till Danderydspenschisarna Doris och Didrik af Stjärtenholz som lever hyfsat fett på sin ålders höst.

Möjligen är det just fattigpensionärerna som Hägglund och KD särskilt värnar om. Det skulle hur som helst bli lättare för partiet att legitimera sin skattesänkarvurm om man slutade tala om pensionärer i gemen. Inte minst för att undvika att hamna i samma populistträskmarker som andra partier gjort före dem. Det gamla högerpopulistpartiet Ny Demokrati drev till exempel i ett sista dödsryck inför valet 2002 frågan om gratis telefon till alla över 75. Inga likheter i övrigt - givetvis - men vad som hände med Bert och Ians parti är ju numera historia...

För mer bakgrundsinfo till detta inlägg se här och här

Konsten att vinkla en nyhet

Danska tidningen Ekstra Bladet bemästrar snaskrubrikernas hantverk till fullo...

Kontroversiell dag i landstingshuset

Politiken är stundtals full av gråzoner. Otaliga är de utspel som politiker gör till höger och vänster, där de lysande förslagen avlöser varandra. Det är alltså inte alltid alldeles lätt för väljaren att skilja partierna åt. Därför kändes det ställningstagande som idag gjordes av Miljöpartiet i SLL på landstingets hälso- och sjukvårdsnämnd lite som en befrielse:

"Miljöpartiet vill ha en gemensamt finansierad sjukvård av god kvalitet"

Medborgarna i Stockholms län kan onekligen dra en lättnadens suck när Mp nu sätter ner foten i denna vitala fråga. Huruvida övriga oppositionspartier ämnar redogöra för sin ståndpunkt i frågan är dock höljt i ett grumligt dunkel. Tills dess kan vi inte annat än att spekulera om hur de interna diskussionerna går.

Länsinvånarna väntar nu med stor spänning på ytterligare blytunga ställningstaganden från Miljöpartiet. Ett klargörande om att alla barn ska ha rätt till en bra skolgång, att män och kvinnor är lika mycket värda samt att vård ska ges efter behov, vore verkligen på sin plats. To be continued...

Ever heard of "the work line"?

Fredrik Reinfeldts son Gustaf har fått jobb på McDonalds rapporterade den amerikanska nyhetssajten Gawker häromdagen. Det faktum att ett barn till självaste statsministern har tagit ett vanligt kneg, där han ska vända imperialistburgare verkar ha skapat stor fascination hos jänkarna.

Så även Reinfeldt Juniors twitterinlägg där han tydligen utgjutit sig över glädjen att äntligen få ett jobb. "What a socialist!" kommenterar Gawkerartikeln.

Man får alltså konstatera att artikelförfattaren varit ovanligt slö i sin research, eftersom vederbörande uppenbarligen är helt ovetande om fundamentet i den moderata idéläran a.k.a. arbetslinjen. Lill-feldt måste för övrigt vara
en ovanligt foglig tonåring som så lydigt följer päronens exempel.

Allt funkar

Den mediala sommartorka som råder under juli och augusti månader kan utgöra en svår påfrestning för uppmärksamhetstörstande politiker. I takt med att journalisterna droppar av och går på semester, minskar också intresset för vad våra folkvalda säger, gör, äter och har på sig. Därför gäller det att ta väl vara på varje tillfälle till mediautrymme som bjuds.


Så resonerade även KD-riksdagsledamoten Penilla Gunther, som igår skickade ut ett pressmeddelande med anledning av den uppmärksammade händelsen där en SJ-kontrollant slängde ut en 11-åring från ett tåg. När hela Sverige förfasade sig över den obarmhärtige konduktören som strandsatte ett barn på en öde perrong, såg KD-Penilla till att utnyttja detta gyllene tillfälle till max. Med en hastighet som skulle gjort en kobra imponerad lyckades hon turbo-producera ett politiskt förslag som presenterades i pressmeddelandet:


"Barnguider behövs på de långa tvärgående tågsträckorna för ensamresande barn. Med egen erfarenhet vet jag rädslan att skicka barnen själva på tåget, om något skulle hända, oväntade händelser med stopp eller byten."

Ett föredömligt exempel på att man faktiskt kan göra politik på precis allt, om man inte är så himla petig med var man lägger kvalitetsribban för förslagen. Huruvida ett lagförslag är att vänta förtäljer dessvärre inte historien, men den som väntar på något gott väntar aldrig längre än det tar att rafsa ihop en motion.

Bygga om tunnelbanan à la Percy Nilegård

Percy Nilegård var minst 10 år före sin tid när han i sin mobila guide till ett bättre Sverige efterlyste politisk tydlighet i tunnelbanefrågan.