Appropå Jimme Å:s raljerande i förra veckans Pravda om mussarnas korståg genom Sverige och hur dessa kuvar de stackars ur-svennebananerna med halalköttsattacker, burka-kvävning, Nalin Pekguls mormor och segregerade badhus...
Det hittills mest skarpsynta inlägget i SD-debatten är Lena Anderssons krönika i lördagens DN. Hon pekar på det faktum att medan alla journalister, kulturskribenter och politiker tävlar i krönikor och debattprogram om vem som kan förkasta Jimpan och hans kompanjoner mest högljutt, kan SD luta sig tillbaka och se Rosenbad hägra i horisonten. Anledningen är att det hos Etablissemanget finns en total beröringsskräck för de punkter där Sverigedemokraterna har rätt:
"Åtskilligt har i ett hysteriskt tonläge sagts om Jimmie Åkessons artikel i veckan. Problemet är att han har rätt på en punkt. Att det svenska samhället har påverkats av islam de senaste tjugo åren kan man tycka är bra eller dåligt eller både och, men sant är det."
Jag tycker Lena Andersson lyckas belysa hur polariserad invandrings- och integrationsdebatten är i ett Sverige som blivit kroniskt skitnödigt av besattheten av att vara politiskt korrekt. Effekten är att det har bildats två lag med SD-JimmieConnyRonny-Visomsägerdetnitänker vs. Etablissemanget och det finns inget utrymme för gråzoner. Det har blivit i princip omöjligt att å ena sidan förkasta det både direkt felaktiga och nasse-unkna fascistsvamlet som Åkesson predikar och å andra sidan vilja föra en seriös debatt om hur islam påverkar vårt samhälle - på gott och på ont.
Segregerad simundervisning ter sig - åtminstone för mig - som en absurd tidsresa 150 år tillbaka i tiden. Lika absurd är idén om Jimmie Åkessons mysteriska Musse Pigg-myndighet som för statistik över våldtäktsmäns religiösa tillhörighet. Problemet är bara att så länge Måd och co sitter i tv:s morgonsoffor och läxar upp lilla Jimmie för att han är otrygg i sin kulturella identitet, istället för att tydligt meddela att nej, en person som förespråkar ett införande av sharia-lagar i Sverige är inte en lämplig kandidat för mitt parti, kommer SD:s opinionssiffror ticka på lika stadigt som för mys-rassarna i Danmark och Norge.
Som omväxling från att se Måna och Måd O. köra rond efter rond i Agenda i matchen "vem är bäst på att ta mest avstånd från Sverigedemokraterna", vore det trevligt om någon kunde resa sig från pk-träsket och diskutera de tabufrågor som nu Jimmie och hans följe vinner över den ena Bengan och Bettan i Bandhagen efter den andra på.
