På socialistfronten intet nytt...

* Vår politik handlar om att skapa frihet för människor att forma sina egna liv, uppmuntra utveckling och se möjligheter.

* Vårt mål är arbete åt alla – full sysselsättning. Det räcker inte med en politik till stöd för dem av oss som förlorar jobbet. Vi måste ha en kreativ politik för att nya jobb ska skapas.

* Entreprenörernas idéer, kreativitet, vilja och envishet skapar framtidstro och nya jobb. Vår politik ska underlätta för entreprenören att anställa och expandera, administrera, exportera och få tag i kapital.

Ovan syns tre paroller som gissningsvis de flesta skulle tro är saxade ur vilket Allianspartis politiska program som helst. Frihet för folk att forma sina egna liv, ”det räcker inte med en politik till stöd för dem av oss som förlorar jobbet”, underlätta för entreprenörer att anställa. Tre meningar som gick på högfrekvens hos Fredde R, Måd, Larsa L och Häggis när det begav sig anno 2006.

Men hör och häpna - punkterna är hämtade från en nyligen producerad socialdemokratisk 35-sidig rapport med titeln ”Jobben först”. Kors i glastaket! Skönt tänker man, polletten har äntligen trillat ner hos Måna, lill-Himmler, Baylan och co. De har sent omsider hajat det som Per-Albin och Tage förstod redan i tidernas begynnelse.

Det enda lilla kruxet är att – det 35-sidiga dokumentutrymmet till trots – sosserian inte lyckas hosta upp en enda mening om hur de hade tänkt att gå till väga för att uppnå detta sysselsättningens nirvana. Lite av en bedrift måste man ändå säga. 35 sidor (teckenstorlek 11) med innehållslösa svulstigheter och en direktkvalificering till slutspel i floskel-VM.

Stackars Tage E. vänder sig nog både en och två gånger i sin grav, när Sosse-Duman begår gruppvåldtäkt på hans gamla arbetarparti. Och snart släpper Reinfeldt sin bok ”Folkhemstanken part II”…

Blått blod

Happy times!

En gråmulen dag som denna med en diger lunta motioner från Miljömupparna och Leninisterna på skrivbordet, surt automatkaffe och spruckna nagelband piggar det sannerligen upp att slå upp tidningen och få det glada beskedet att Vickan och hennes Ockelbo-hunk kommer stå som motiv för allehanda frimärken inom sisådär ett halvår. Awesome! Vi som inte tycker det är nog med att i vår kunna våldskonsumera muggar, t-shirts, vykort, kondomer, chokladkakor och hubba-bubbapaket figurerandes den kungliga världens Piff och Puff får här en glad nyhet.

Det är ju ingen hemlighet att Politruken av hela sitt hjärta stödjer vår hedervärda monarki, och det med mina fellow rojalistkramares favoritargument som grund ("de är ju såna bra representanter för Svärje"). En knug, en stelopererad tyska, Ockelbos finest samt Laroys mest beprövade veterandisco-chick med tillhörande Danderyds-Didrik, är i sanning det mest lämpade guldgäng man kan hitta att representera vårt stolta land. Alltså, faktiskt. Man skulle kunna säga att samhällets alla socialgrupper finns representerade i den Bernadotteklan som nu tar form. Modernt säger jag. Barockt säger anti-rojalisterna.

Så för er bittra republikaner som sitter och trycker på radikal-revolutionära tankar som att folket självt ska välja statschef, ni overklighetens kulturelitister som vågar påstå att tv-licensslantarna (som ni säkert ändå inte pröjsat, ert pack!) kan läggas på annat än att producera program på temat 5-timmars middagar med los Bernadottos, von Snablar och af Stiertar superandes i de von Obska salarna, ni snål-paddor som vågar pipa om att era s k surt förvärvade slantar fungerar som finansieringsstöd åt Calle-G:s snabba bilar, Syltans botoxinjektioner och Maddis Gucci-trosor, säger jag bara - get a life och glädjs åt monarkins blomstring. Ös på med apanaget bara!

Svedala-demagogerna

Appropå Jimme Å:s raljerande i förra veckans Pravda om mussarnas korståg genom Sverige och hur dessa kuvar de stackars ur-svennebananerna med halalköttsattacker, burka-kvävning, Nalin Pekguls mormor och segregerade badhus...

Det hittills mest skarpsynta inlägget i SD-debatten är Lena Anderssons krönika i lördagens DN. Hon pekar på det faktum att medan alla journalister, kulturskribenter och politiker tävlar i krönikor och debattprogram om vem som kan förkasta Jimpan och hans kompanjoner mest högljutt, kan SD luta sig tillbaka och se Rosenbad hägra i horisonten. Anledningen är att det hos Etablissemanget finns en total beröringsskräck för de punkter där Sverigedemokraterna har rätt:

"Åtskilligt har i ett hysteriskt tonläge sagts om Jimmie Åkessons artikel i veckan. Problemet är att han har rätt på en punkt. Att det svenska samhället har påverkats av islam de senaste tjugo åren kan man tycka är bra eller dåligt eller både och, men sant är det."

Jag tycker Lena Andersson lyckas belysa hur polariserad invandrings- och integrationsdebatten är i ett Sverige som blivit kroniskt skitnödigt av besattheten av att vara politiskt korrekt. Effekten är att det har bildats två lag med SD-JimmieConnyRonny-Visomsägerdetnitänker vs. Etablissemanget och det finns inget utrymme för gråzoner. Det har blivit i princip omöjligt att å ena sidan förkasta det både direkt felaktiga och nasse-unkna fascistsvamlet som Åkesson predikar och å andra sidan vilja föra en seriös debatt om hur islam påverkar vårt samhälle - på gott och på ont.

Segregerad simundervisning ter sig - åtminstone för mig - som en absurd tidsresa 150 år tillbaka i tiden. Lika absurd är idén om Jimmie Åkessons mysteriska Musse Pigg-myndighet som för statistik över våldtäktsmäns religiösa tillhörighet. Problemet är bara att så länge Måd och co sitter i tv:s morgonsoffor och läxar upp lilla Jimmie för att han är otrygg i sin kulturella identitet, istället för att tydligt meddela att nej, en person som förespråkar ett införande av sharia-lagar i Sverige är inte en lämplig kandidat för mitt parti, kommer SD:s opinionssiffror ticka på lika stadigt som för mys-rassarna i Danmark och Norge.

Som omväxling från att se Måna och Måd O. köra rond efter rond i Agenda i matchen "vem är bäst på att ta mest avstånd från Sverigedemokraterna", vore det trevligt om någon kunde resa sig från pk-träsket och diskutera de tabufrågor som nu Jimmie och hans följe vinner över den ena Bengan och Bettan i Bandhagen efter den andra på.

Narcissisten

Efter idogt missbrukande av Facebooks faciliteter enligt devisen "massproduktion av Krig&fred-långa statusinlägg" samt vissa yttre påtryckningar, hakar Politruken nu på narcissisttrenden och startar sin very own blogg. Med narcissist menar jag alltså min överdrivna känsla av betydelse och överlägsenhet samt ett visst mått av förälskelse i min egen bild (läs: mina åsikter), som föranlett mig att tro att pöbeln och massorna kommer att vilja vältra sig i mina åsikter, tyckande och villfarelser.
Då kör vi...