Ingen har väl kunnat undgå den HBT-beef som blossat upp mellan debattörerna Roland Poirier Martinsson och Johan Norberg på bl a Newsmill. Konflikten föranleddes av en SvD-kolumn av Poirier Martinsson där denne förespråkade en KD-bojkott av Pridefestivalen med hänvisning till den - i hans mening - borgerliga idén om separationen mellan privatliv och politik. Sexualiteten hör hemma i sovrummets domäner menade Rolle och fick snabbt mothugg av Norberg, som anklagade honom för att vilja förvisa bögarna tillbaka till garderoben.
Att sexualiteten enbart skulle vara en privatsak är givetvis ett påstående som varken går att tillskriva någon universell "borgerlighet" eller som kan vinna särskilt mycket stöd i dagens samhälle. The private is political är ju ett uttryck som de flesta statsvetare hört till leda och skyfflar man bort sexuell läggning från den politiska agendan, får man nog i konsekvensens namn göra samma sak med exempelvis kvinnofrågor. Det var väl också ungefär vad Johan Norbergs mothugg går ut på.
Det är svårt att hitta energin att förfasa sig över Roland P-M:s försök till reaktionär provokation. Det jag snarare hakar upp mig på är hans tvångsmässiga och krampaktiga tag om "borgerligheten" som ett sätt att legitimera sina åsikter:
"Borgerligheten tycker tvärtom. Kinky är ok, liksom olika sexuella identiteter. Platsen för dessa uttryck bör dock vara privat."
"(...) man bryter mot en traditionell, borgerlig syn på sexualiteten som intimt förknippad med den egna personen och hennes integritet."
Med denna retorik begår alltså såväl moderater som folkpartister, centerpartister och kristdemokrater dagligen rena dödssynder när de sviker sitt ideologiska arv genom att debattera hbt-frågor i olika politiska forum.
Roland Poirier Martinsson är knappast ensam om denna typ av argumentation. Samhällsdebatten präglas stundtals av tendensen att inte kunna uttrycka en åsikt utan att samtidigt tillskjuta "...som liberal måste man ju" eller "jag är socialist/liberal så jag motsätter mig/stödjer...". Att vara ideologiskt konsekvent tycks fungera som någon form av kollektivistisk sköld att gömma sig bakom när det blir för läskigt att tycka något alldeles själv av egen tankekraft.
Naturligtvis är det både bra och viktigt att ha koll på ideologier och politiska teorier. Men att slänga fram det idehistoriska kortet varje gång man ska framföra en synpunkt ter sig ganska osjälvständigt och aningen räddhågset. Och inte minst - som kan bevittnas i matchen Poirier-Martinsson vs. Norberg - riskerar man klistra på andra "borgare"/"socialister"/"konservativa" etiketter som de kanske inte alls känner igen sig i.
Kollektivt engagemang i all ära, men det kanske inte skulle skada om den borgerligt trogne då och då påminde sig själv om att den traditionella, liberala synen på människan trots allt karaktäriseras av den egenrådige och självständige individen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar